CHITTAGONG. Det ar oerhort skont att kliva av taget i hamnstaden Chittagang efter sju timmar: sa mycket farre manniskor, sa mycket renare luft. Visst ar det kaos har med, med samma skrotiga bussar som tutar ideligen och rickshaws till forbannelse, men trycket ar valdigt mycket mindre – i den lilla del jag sett hittills – an i Dhaka som tycks vara nara sammanbrott. Fast Chittagong ar alls ingen idyll for det. Nar man gar ut fran tagstationen, passerar en liten parkering i grus och kliver upp pa huvudgatan Station Road mots man av ett stort antal uteliggare som kamperar langs trottoaren. Det stinker mansklig avforing och ar en rakt igenom sorglig syn.

Det forsta som hander annars ar att en kille pa hotellet borjar prata om ”ship-breaking”, regionens stora industri dar megafartyg kors rakt upp pa stranden nagon mil norrut harifran och huggs ner med mankraft under farliga arbetsforhallanden. Det var en av anledningarna att jag bestamde mig for att aka hit, men sedan har jag last att det ar mer eller mindre omojligt att komma dit – inte minst for en utlanning och dessutom utrustad med stor kamera. Nu menar den har snubben att han kan fixa nagon sorts tillgang sa man kan ta bilder, far se hur det blir med det.

Har kopt annu en skjorta. Kostnad: 20 SEK. Maste snart skicka hem en lada grejor. Har ocksa kopt en kvallsburgare av nagra grabbar i en kiosk vid trottoaren. Fint vader.