VECKANS ANALYS 7 nov. 2019 — En svårighet kring att bedömma risker och chanser i det riksrättsdrama som just nu utspelar sig i Washington är att det finns så få historiska exempel att dra lärdom av. Riksrätter har visserligen hållits, men de har ofta handlat om exempelvis domare eller andra tjänstemän som misstänkts för en eller annan förseelse.

När det gäller riksrätt mot presidenter så finns bara tre exempel: President Andrew Johnson 1868, som friades, president Richard Nixon 1974, som avgick innan riksrätten hann genomföras, och president Bill Clinton 1998-1999, som friades.

Ingen president har någonsin fällts i en riksrätt.

Vad talar för att det skulle bli annorlunda nu?

[contextly_sidebar id=”KxZav5HCllOFrrlTDM22siWjylmxi6Rr”]

Ja inte mycket, av det mesta att döma. Trumps mest solida supportrar fortsätter insistera på att han inte begått något fel och att allt istället är en olaglig komplott iscensatt av Demokraterna.

Nu är det visserligen inte Trumps fanclub som dömer honom i en eventuell riksrätt, men supportrarnas åsikt är förstås inte oviktig. Dömer gör istället de hundra senatorerna i USA:s senat, där Republikanerna har majoritet. Det gör att Demokraterna måste locka över ett 20-tal republikanska senatorer för att kunna nå en fällande dom och avsätta presidenten.

Jag har skrivit flera gånger i SvD om de förutsättningarna, bland annat här och här. Det finns förstås en möjlighet att det blir allt svårare för republikanska politiker att försvara sin president vartefter fler faktauppgifter och vittnesmål blir kända under november. I ett läge där opinionen börjar vända sig rejält emot Trump även bland republikaner så skulle senatorerna kunna resonera att de nått vägs ände och då väljer att köra vidare med Mike Pence som president istället.

En annan möjlighet finns förstås också, den att det republikanska stödet i senaten inte alls kollapsar. I så fall frias Trump i en eventuell kommande riksrätt. Och frågan är hur eventuell den är, givet vad som kommit fram hittills i de förhör som skett bakom lyckta dörrar. När nya offentliga förhör genomförs i november är det en god gissning att än mer graverande utsagor kommer fram.

Men om nu inte Demokraterna har någon reell chans att få Trump fälld, varför genomför representanthusets talman Nancy Pelosi och ordföranden i underrättelseutskottet Adam Schiff i så fall hela processen?

Här är några olika skäl:

• Konstitutionen, USA:s grundlag, ger kongressen rollen att kontrollera presidentmakten. Det republikanska påståendet att riksrättsprocessen är olaglig är bara politisk retorik. Om kongressen tar sin roll som övervakande roll på allvar så är det naturligt att den exekutiva makten, alltså presidenten, utreds vid misstanke om brott eller allvarliga förseelser som innebär att presidenten brutit mot sin edsvurna plikt att försvara grundlagen och nationen. Delvis kan det alltså vara pliktkänsla som driver Pelosi och Schiff.

• En annan möjlig tanke är att Demokraterna räknar med att en riksrätt – som kommer att pågå helt eller delvis under valåret 2020 – skadar presidenten så pass att hans chanser i valet försämras kraftigt. Det är dock ett högriskspel. De (få) exempel som finns ger ingen vettig vägledning. Clintons popularitet var förhållandevis hög även under riksrätten. Nixons var det inte, men han samtidigt redan vunnit sitt omval och var inne på sin sista period i Vita Huset.

Risken för Demokraterna är alltså att om Trump frias i senaten så kommer Republikanerna och särskilt Trumps mest hängivna och högljudda supportrar inte missa någon chans att utmåla motståndarpartiet som dåliga förlorare – exakt den faktor som gjorde att Pelosi tvekade in i det längsta med att dra igång riksrättsundersökningen. Med Demokraterna på defensiven är det en rimlig tanke att Trumps chans till omval snarare ökar än minskar.

• Det tredje alternativet: Schiff och Pelosi tror verkligen att de kan få Trump fälld. Hur sannolikt är det? Jag skissade på ett sådant scenario i artikeln om Mike Pence som jag länkar till här ovanför. Resonemanget går i korthet ut på att om Trump blir alltför obekväm så kan han överges av Republikanerna, som i så fall får ungefär samma politik med Mike Pence. Vad som dock ökar är förstås osäkerheten kring 2020: knappast någon tror att en försiktig och grånyanserad Pence har samma förmåga att locka Trumps kärnväljare som Donald Trump hade.

Hur det går vet vi om några månader. Men redan nu går det att konstatera en väsentlig omständighet: stödet för riksrättsundersökningen har ökat hos det amerikanska folket sedan Ukrainagate exploderade i september. Det visar Fivethirtyeights sammanställning av många mätningar om saken.

Men en annan analys från Cook Political Report drar slutsatsen att opinionen eventuellt inte kommer att försändras särskilt mycket framöver, oavsett var vittnesförhören avslöjar. Sajten har jämfört opinionssiffror från 1974 och 1998 i en analys och kommit fram till att de höll sig ganska stabila från det att riksrättsutredningarna startade tills dess att riksrätten genomfördes.

En slutsats är denna: amerikanerna må stödja idén om att utreda Trumps påstådda försök att använda utländsk makt för att sänka en politisk rival. Men de är skeptiska om huruvida en ilsken och polariserande riksrätt verkligen gör någon nytta för en redan djupt polariserad nation.