SVARTLÖGA — Den låga ön syns bara som ett tunt streck mot horisonten. Det finns få bra tilläggningsplatser. Och mera välbesökta Rödlöga en bit norrut, med sin myllrande handelsbod och sitt seglarberg, stjäl mycket uppmärksamhet. Men Svartlöga – omgiven om grund och med långgrunda vikar – är en av Stockholms skärgårds riktiga pärlor, om du bara kan komma i land.

Det är sydlig vind vilket verkar passa bra, eftersom de flesta sommarhus ser ut att ligga på Svartlögas sydsida. Så då borde, resonerar jag, den glesbefolkade norra kusten fungera fint att lägga till vid. Båten har djupgående på måttliga 1 meter, mindre än så med upphissat drev.

”Borde” är dock det operativa ordet här. För planen jag lagt upp efter att ha studerat sjökortet faller snabbt. Den öde udde jag identifierat som lämplig visar sig vara bebyggd av en privat brygga bredvid en sommarstuga som inte finns med på kortet. Likadant är det i viken bredvid.

Ytterligare en annan vik med en inbjudande stenhäll visar sig vara så grund att det inte går att lägga till säkert ens med drevet upphissat till max. Segelbåtsägare göre sig icke besvär.

I skärgårdsguiden Arholma-Landsort ges ett tips, en klippa med djupt vatten precis bredvid ångbåtsbryggan på nordöstra Svartlöga. Jag lyckas även identifiera en bra klippa i nordväst, vid Stora Enskär. Nordvästra delen av ön är dock så snårig att det inte går att ta sig landvägen till byn, som ligger i sydost. (Från ångbåtsbryggan leder däremot en grusväg på någon kilometer söderut till byn.)

Klippan bredvid ångbåtsbryggan i nordost, vid fyren som är med på sjökortet, är inte heller den idealisk. Det kommer svall från båtar och vindskyddet är dåligt för allt annat än sydliga vindar.

Men den som lyckas lägga till – eller tar Waxholmsbåten – blir rikligt belönad av en av skärgårdens finaste byar. Det är ett komplett Astrid Lindgren-land som erbjuds i form av den relativt stora byn, där det finns en sommaröppen kiosk och även, påstås det, ett minimalt postkontor.

SJÖKORT SVARTLÖGA

VIDEO SVARTLÖGA PÅ 1:30 MIN (BERGIN MEDIA)

Byhamnen har fina vyer mot en obruten horisont och längs stranden och på klippor trängs gamla bodar som verkar ha stått där i hundratals år, vindpinade och sneda av storm och karga vintrar.

Det påstås finnas ett antal gästplatser för båtar i hamnen, men dels ser hamnen rätt grund ut och dels kan man anta att det krävs tillstånd från någon boende för att lägga sig där.

Ön saknar el, står det i skärgårdsguiden, men verkar ha åtminstone fast telefoni för det går en kabel från Svartlöga på norrsidan (vid en klippa som typiskt nog annars skulle kunna lämpa sig för tilläggning).

[contextly_sidebar id=”uvJVKu6fSTUQQbJPVGkPCEZNTWxNEED0″]

En boende jag pratar med uppger att ön har ett litet antal fastboende, åtminstone under stora delar av året. Den som är sugen på Svartlöga bör kolla in Hemnet, för ”det säljs något hus om året”, uppger mannen.

Vid ångbåtsbryggan kan den som är intresserad av cykelkärror få sitt lystmäte. Under mitt drygt timslånga besök i Svartlöga by såg jag inte en enda flakmoppe, däremot en väldigt massa cykelkärror. P-platsen för dem verkar vara vid ångbåtsbryggan i nordöstra delen av ön.