OSTHOLMEN. Det är, få se nu, fjärde gången den här sommaren som jag är på Ostholmen. Första turen minns jag som det var igår, den 7 maj, årets första båttur. Jag badade – förstås – i det då vårkyliga vattnet.

Mellan då och nu, när jag är inne på min sannolikt sista båttur för i år, har skärgårn visat sig från sin absolut bästa sida. Den här sommaren, 2013, påminner om 2011 i det avseendet. Men med en skillnad, att våren kom igång så sent i år. 2011 var det 20 grader i april.

Det är sådant här som ger energi i för en lång och mörk vinter. Och då är det ändå en vinter som kommer att mera annorlunda än någon tidigare. Anledningen är förstås att vi får uppleva den i New York istället för i Stockholm. Så jag gissar att den blir aningen mera uthärdlig av bara det skälet.

Men ändå, det här – tända grillen på en solvarm klippa, baden, lägga till och utforska en ny ö – kommer jag att sakna likaväl. Jag gissar, och försöker mentalt förbereda mig på, att våren i New York blir aningen tyngd av att jag inte kan börja pyssla med Clara-Ida i april.

Men sommaren 2013 var det ja. Om vi summerar bäst hittills: Rödlöga i juli, fantastiskt väder, trevligt sällskap, en övärld som troligen saknar motstycke. Också bra: min ensamtripp i södra Stockholms skärgård. Där sticker Nåttarö ut, men även Rånö och startpunkten Långviksskär. Fjärdlång är heller aldrig fel.

Något som inte var så bra var ett havererat knutkors i framdrivningen ovanför drevet. Dyrt. Men det är förstås sådant som händer förr eller senare på en gammal båt.

Nu ska vi ha en sista myshelg 23-25 augusti här runt Möja. Den ser jag fram emot enormt mycket. Och om två veckor lyfter planet och min nya vardag, jobb och bostad väntar. Det är inte dumt när man tänker på det.