Så navigerade tyskarna genom svensk skärgård under kriget

BRA LÄSNING — Sittande i Stockholms skärgård en dimmig och aningen spöklik dag så drar jag mig till minnes en understreckare i SvD, publicerad för sju år sedan sånär som på två veckor.

[contextly_sidebar id=”wCPuQ76wfYCouqmyI3wIKNvFP4RLhPi8″]

Den är skriven av författaren och historikern Erik Eriksson, boende i Roslagen (då i alla fall). Artikeln handlar om de tyska spökskeppen som passerade genom svenska vatten under andra världskriget, lastade med soldater, vapen och annan materiel på väg upp till Finland och kriget mot Sovjet.

Eriksson skriver:

Jag hörde talas om de tyska spökskeppen när jag var barn. Min far seglade och hade vänner i Stockholms skärgård, de viskade om de där hemliga fartygen som gick med trupper till kriget i Finland. Som vuxen hörde jag samma historier, nu var det äldre beredskapsmän som berättade, ibland motvilligt. Och jag började anteckna det jag hörde.

Redan tidigare är ju den svenska så kallade neutraliteten att betrakta som aningen suspekt genom de tyska tågen till Norge, och den här historien gör förstås inte saken bättre. Som författaren skriver i sin artikeln så verkar denna epok dock inte vara särskilt känd.

Längre ned i artikeln står det:

Om fartygen skrevs inget och bara några kustbor, lotsar och militärer såg vad som hände. Och detta var början på en länge hemlighållen trafik. Under andra halvåret 1941 gick 93 stora fartyg från tyska hamnar till Trelleborg där de fick skydd av svenska jagare under färden norrut inne på svenskt vatten, nära vår kust, med svenska lotsar. Från Landsort gick de sedan genom Stockholms skärgård, ut igen vid Arholma, utmed Väddös kust till Svartklubben och därifrån, med svensk ledning genom minfälten, över Ålands hav till Finland. Ibland fortsatte de upp genom Öregrundsgrepen.

Och hela tiden skyddades de av svenska krigsfartyg. Under 1942 lotsades 25 tyska fartyg norrut, sammanlagt alltså 118 stora lastfartyg under 1941–42, med trupper, motorbränsle, stridsvagnar och kanoner. Hur många divisioner de medförde vet vi inte. Men gamla kustbor och andra som såg fartygen har berättat att uniformerade tyska män trängdes på däck. Det finns några fotografier, tagna av svenskar ombord på eskorterande jagare eller isbrytare.

Det är helt enkelt en vansinnigt spännande historia, dessutom helt sann. Jag ska inte orda mer om saken här utan istället tipsa om att du själv läser Erikssons sju år gamla artikel, för den håller än. Han ger även tips på mer läsning i ämnet. Du hittar texten här.

Hör även min specialpodd om saken, inspelad i kajutan en regnig dag på Ostholmen strax öster om Möja. Klicka play: