1771
1771

INGARÖ/STOCKHOLM, FREDAG — Det är långt till sommaren, känner man när man står i snödrivorna bredvid en uppallad båt och tänker på forna somrars lata dagar ute i skärgården. Men här är hon i alla fall, Clara-Ida, för tillfället med bortmonterat drev som ska fixas för irriterande vibrationer (till priset av ännu ett par tusenlappar).

Kapell, tamp och motordelar i en röra på akterdäck.
Kapell, tamp och motordelar i en röra på akterdäck.
En känsla av sommar dröjer sig, nästan, kvar i ruffen.
En känsla av sommar dröjer sig, nästan, kvar i ruffen.
Förarplatsen.
Förarplatsen.
Clara-Ida vid varvet på Ingarö.
Clara-Ida vid varvet på Ingarö.

Mycket mer har jag inte hunnit med idag. Jag landade på Arlanda runt 13-tiden, somnade på flygbussen och vaknade när chauffören skrek ”Järva Krog!” i högtalaren, hämtade en hyrbil vid St Eriksplan, samt mamma som kom förbi, och körde ut till Ingarö.

Ute vid varvet är man nästan helt ensam i början av februari. Den enda aktiviteten var två män i en roddbåt som, i ett till synes hopplöst företag, försökte hacka sig in mot land genom isen med hjälp av träpaddlar. En sen lunch i Gustavsberg blev det också.

Nu ligger jag här i en soffa Årsta och bloggar på ipaden. I morgon bär det av söderut till festligheter i Vimmerby. Men först: På Spåret på SVT.

New York känns långt borta för tillfället. Men på tisdag är jag tillbaka igen.

In this article