VECKANS ANALYS/WASHINGTON DC REPORT

På en månad eller så stöpte Donald Trump om världen som den sett ut sedan 1945, skrotade – med Elon Musks hjälp – USA:s biståndsmyndighet, reducerade i praktiken Nato till en papperstiger, linjerade utrikespolitiken med Vladimir Putin och hamnade i konflikt med sina allierade. Plus allt det andra, som att USA numera återigen inte är med i Parisavtalet, förbjuder prat om rättigheter och rättvisa inom myndigheter och departement och mycket annat.

Det är en medveten strategi från presidenten att överösa opposition och medier med så många initiativ – en strategi jag skriver om här i SvD – som dessutom är mycket effektiv. Som Trumps tidigare chefsstrateg i Vita Huset, Steve Bannon, uttryckt det: ”Sättet att hantera medierna är att överflöda zonen med skit.”

Men bortom floden av executive actions om sparkade offentliganställda och juridiska reformer så är det nu, en månad in i Trumps andra presidentskap, läge att grunna över ett par andra, mera långsiktiga frågor:

1) Vad händer i kongressvalet om bara knappt två år?

2) Vad händer bortom 2028?

Kongressvalet i november 2026 kan i praktiken göra Trump till en lame duck-president, särskilt om båda kamrarna byter sida och Demokraterna återtar makten. Det är vanligt att motståndarpartiet återtar åtminstone en kammare två år efter ett presidentval där motståndarna vunnit. Så baserat på den historiken har Trump två år på sig att få uträttat vad han vill så länge det kräver kongressens medverkan.

Men det är ännu långt till november 2026. En sak vet vi – Mitch McConnell, 83, ställer inte upp för omval och avrundar därmed en historiskt lång sejour i senaten dit väljarna i Kentucky skickat McConnell inte mindre än sju gånger. Det öppnar för en mera Trump-allierad senator från koldelstaten, Daniel Cameron, att försöka efterträda McConnell.

”Jag kommer att bli en ’America First’-senator,” säger Cameron till AP.

Vid en utzoomning förefaller läget inför senatsvalet ännu vara osäkert. Demokraterna, som nu har 47 platser mot Republikanernas 53, måste vinna fyra netto för att kontrollera kammaren, givet att vicepresident JD Vance har utslagsröst vid 50-50-omröstningar.

Som vanligt är bara en tredjedel av senatens hundra platser uppe till omval 2026. Flera analyser indikerar än så länge att Demokraterna har en uppförsbacke. Fyra platser i kammaren betraktas som toss-ups, helt jämnt i opinionen. Republikanerna för sin del har redan runt, eller drygt, 50 platser som betraktas som säkra eller ganska säkra – osäkerhetsmomentet väger över på den demokratiska sidan. Demokraterna måste ta alla osäkra race, och dessutom flippa ytterligare någon ljusröd senatsplats, om partiet ska ha klara utmaningen, så som läget ser ut nu.

Låt oss studera representanthuset, där ju samtliga 435 platser väljs om. Här är läget mera jämnt. Få distrikt räknas som toss-ups; något i östra North Carolina, ett stort finns i södra New Mexico, ett uppe i Maine och ett annat i Washington State bland annat. Räknat på dagens mycket tidiga och osäkra mätningar så har Demokraterna en större chans att ta huset än att ta senaten.

Men kartan över USA:s kongressdistrikt speglar också samtidigt ett av de stora problemen som Demokraterna har, och som kostade partiet segern 2024: nästan hela USA:s karta är röd. Demokraterna fortsätter dra storstadsväljare och förortsakademker, en del ungdomar och en hel del – om än allt färre – minoriteter. Men partiet är helt chanslöst på landsbygden och i mindre städer.

Sammanfattningsvis är det inte otroligt att Trumps parti förlorar åtminstone halva kongressen – men det är samtidigt långt i från säkert att Demokraterna, som åkte på hårt stryk i november och knappast återhämtat sig, lyckas ta makten i hela kongressen. Jag skriver om Demokraternas kollaps här i SvD.

Tar Demokraterna åtminstone representanthuset så bromsas i så fall Trumps reformmöjligheter under de sista två åren. Men det skulle inte stoppa honom.

Och analysen försvåras även av en annan faktor – presidentens tydliga vilja att underminera kongressen och diktera politiken själv utan inblandning av andra folkvalda politiker. Vissa saker, som statsbudgeten, behöver han politikernas hjälp med. Men kongressens kontrollfunktion är just nu mer eller mindre satt på undantag, eftersom få republikaner vill eller vågar utmana Trump. Det ger honom nära oinskränkt makt, troligen större än någon amerikansk president haft i modern tid.

Det för oss till den andra frågan: Vad händer efter 2028? Då är det som bekant presidentval igen. Alla som följt medierna senaste året vet att Trump – skämtsamt, påstår hans anhängare – lekt med tanken att försöka sitta en tredje mandatperiod.

Men det går väl inte, säger någon?

Nej, det stämmer – konstitutionen förbjuder att någon väljs till president mer än två gånger.

Men det förbudet bygger på ett par rekvisit som måste uppfyllas.

• Ett, ett förbud är meningslöst om ingen ser till att det efterföljs. Är republikanerna i kongressen redo att utmana Trump om han på allvar överväger att försöka vinna igen? Är Supreme Court redo att gå emot honom? Det stärsta motståndet skulle Trump som kandidat 2028 möta i delstaterna, som ju är de som i praktiken genomför presidentval. Demokratiska guvernörer skulle vägra att låta Trump hamna på valsedeln igen. Trump kan försöka utpressa dem, men det är ett långskott som förmodligen skulle ha liten chans att lyckas i praktiken.

• Två, det finns andra sätt. Ett vore att Trump ställer upp som kandidat till vicepresidentposten, och låter JD Vance bli presidentkandidat. Om en sådan ticket skulle segra, så skulle Vance efter att ha installerats kunna avgå, och därmed överlämna makten till vicepresident Trump, som då blev president i fyra år till.

Var har vi hört om den strategin förut? Precis, det är en rysk variant som hållit Vladimir Putin kvar vid makten i 25 år.

Är ett sådant upplägg troligt? Kanske inte. Men det är värt att hålla uppmärksamhet på om Trump återigen börjar ”skämta” om en tredje presidentperiod. Är det något vi lärt oss så är det att man kommer långt med hjälp av partikamrater som omedelbart och villkorslöst lägger ned alla försök till motstånd så fort deras ledare pekar med hela handen, oavsett om lagar, regler och traditioner ryker all världens väg på kuppen.

Då inställer sig en tredje fråga: Vad är det för USA Trump – om han inte försöker sitta kvar vid makten – lämnar efter sig när någon annan svärs in den 20 januari 2029?

Men det är ett ämne för en annan analys.

Alla mina analyser finns här