144
144

WASHINGTON DC — Vintern och Trumpsupportrarna har anlänt till Washington sedan jag lämnade stan i slutet av november.

Då var det närmast sensommar, fram till dagen jag reste hem. Nu ligger snösträngar längs trottoarerna och tempen har fallit till några få plusgrader.

Men efter ett par dagars jobb i stan är det en annan förändring som märks mer. Trumps anhängare finns generellt inte i städer, åtminstone syns de inte. Trump har sitt starkaste väljarfäste utanför de större metropolerna, visar åratal av opinionsmätningar sedan 2016.

Någon har klistrat upp en ironisk efterlysning på Amazon-miljardären Jeff Bezos, som äger Washington Post. Foto: Erik Bergin
Poliser hårdbevakar Vita Huset. Foto: Erik Bergin
Polisen på Harley Davidson-MC. Foto: Erik Bergin

Men nu syns de i Washington. De är förstås här för att se Trump sväras in till president en andra gång på måndag klockan 12.

Det är en sevärdhet som blivit en aning mer komplicerad att ta del av sedan i fredags, då Trump själv tog beslutet att flytta ceremonin inomhus på grund av den kyliga väderleken som väntas.

Det är alltid mycket folk på plats när en president installeras.

Vad som skiljer den här gången är att säkerhetsarrangemangen om möjligt är ännu mer rigorösa än både 2020 och 2016, mot bakgrund av de två mordförsöken på Trump.

Foto: Erik Bergin
Kongressen i gråkallt väder inför maktskiftet. Foto: Erik Bergin
Flaggorna på halv stång efter Jimmy Carters begrav ning. Foto: Erik Bergin

Journalister är det också gott om. Jag och många andra går runt på stan och pratar med Trumpväljare om vad de hoppas att Trump gör först när han svurits in igen. En ganska legitim fråga, som ställs vid varje maktskifte.

Men en sak får mig att fundera.

Strax söder om Vita Huset intervjuar jag en av dem, som kallar sig ”Mr T” och kommer från Kalifornien. Runt honom står en grupp andra Trumpanhängare. ”Mr T” viftar med en amerikansk flagga och hånar Kamala Harris. ”Ka-ka-ka-Kamala,” gastar han och hojtar sedan ”You’re fired!”

Trumpsupportern ”Mr T” vid Vita Huset. Foto: Erik Bergin
Polisen hårdbevakar en Trump-kritisk demonstration på lördagen. Foto: Erik Bergin
Liberaler demonstrerar mot Trump. Foto: Erik Bergin

Jag frågar honom vad han vill att Trump börjar med att beta av från sin gedigna lista med vallöften.

”Släpp 6 januari-fångarna. Stäng gränsen. Och sedan ’drill, drill, drill’”, borra efter olja.

Jag skriver ned detta i mitt block. Just då går en annan Trumpanhängare förbi i MAGA-hatt. Han har hört ”Mr T”:s svar och säger till mig: ”How does that make you feel?” Alltså, vad tycker jag om hans prioriteringslista?

Han har, som jag uppfattar det, hån i rösten, på samma sätt som ”Mr T” uppenbarligen finner nöje i att håna Kamala Harris.

Liberaler demonstrerar mot Trump. Foto: Erik Bergin
Liberaler demonstrerar mot Trump. Foto: Erik Bergin

Denne Trumpväljare vet förstås inte vem jag är. Men uppenbarligen utgår han ifrån att jag är demokrat eftersom jag står där och gör mitt jobb som journalist.

Det får mig att fundera – varifrån kommer detta hån? Varför känner dessa Trumpanhängare, och en hel del andra för den delen, ett behov att framställa sig som överlägsna? Varifrån kommer deras drift att nödvändigtvis manifestera sig som segrare? Varför måste de bevisa för sig själva att personer med andra åsikter är förlorare? Är det att vara amerikan?

Ridande poliser övervakar en demonstration vid The Mall på lördagen. Foto: Erik Bergin

Episoden är över på ett par sekunder. Jag svarar, ”I don’t really care, I’m just covering the news,” varpå mannen säger att, ”om du bor här måste du väl bry dig,” uppenbarligen fortfarande övertygad om att jag inte tycker som han gör.

Jag svarar, ”I don’t, I’m Swedish,” varpå hela gruppen Trumpväljare skrattar högt.

”Mr T” som hör alltihop börjar gasta. ”Sweden! First we take Greenland, then we take Sweden!”

In this article