Mästerdiplomaten Kissinger gav Nixon Kina

Artikeln publicerades på SvD.se torsdag 30 november 2023.

USA:s tidigare utrikesminister Henry Kissinger är död. Han var säkerhetsrådgivare och utrikesminister under Nixon och Ford. En omvittnat skicklig förhandlare som spelade aktiva roller i flera av USA:s dittills mest dramatiska utrikespolitiska händelser. Kissinger blev 100 år.

Ibland hamnar världen vid ett vägskäl, en politisk trevägskorsning där det går att antingen fortsätta rakt fram, eller svänga. En sådan historisk gir inträffade i februari 1972 då president Richard Nixon under en vecka besökte Kina. Han var den första amerikanska president att göra ett kinesiskt statsbesök sedan kommunisterna tagit makten 1949.

Besöket tinade upp decennier av diplomatisk permafrost länderna emellan, dubbades av Nixon till ”veckan som förändrade världen” och gav USA ett strategiskt övertag mot den andra stora kommunistiska supermakten – den i Moskva.

Den som i hemlighet gjort Nixons resa möjlig var säkerhetsrådgivaren Henry Kissinger. Under en tid hade han sänt ut försiktiga men otvetydigt positiva signaler till Peking. Några månader före Nixons besök flög Kissinger på en hemlig diplomatisk visit där han träffade Mao Zedongs högra hand, premiärminister Zhou Enlai.

USA nådde ett vägskäl, vågade ompröva en gammal politisk linje – och svängde.

– Kina var ett väldigt underutvecklat land vid den tidpunkten. Det fanns inga skyskrapor, det fanns inget trafikkaos eftersom det inte fanns några bilar, mindes Kissinger i en dokumentär för några år sedan.

I en senare intervju, i Wall Street Journal i samband med att Kissinger fyllde 100 i maj i år, gick han emot den utrikespolitiska doktrin som dominerat både Trumps och Bidens administrationer. Det är den doktrin som stadgar att Kina otvetydigt är en svuren fiende till USA.

Kissinger menade att diplomati, snarare än vapen, är vad som kan förhindra en konflikt mellan Peking och Washington om Taiwan och Sydkinesiska sjön.

– Jag ser Kina, i kraft av makten det representerar, som en farlig potentiell fiende, sa Kissinger och betonade noga ordet potentiell.

Resonemanget byggde på erfarenheter från två världskrig som borde, menade han, ha lärt världens ledare att ”priset man betalar även med konventionell teknik inte står i proportion med de flesta mål som är möjliga att uppnå”.

Många år tidigare, under 1960- och 70-talen, var USA också var en djupt splittrad nation – präglad av Vietnamkriget, rasfrågan och segregationen, politiska mord, pressad ekonomi och kärnvapenhot. Då stod Kissinger för en kvalitet som det idag, fyra-fem decennier senare, är bekymmersamt svårt att finna i Washington: förmågan och viljan att förhandla och kompromissa.

Henry Alfred Kissinger föddes i Tyskland den 27 maj 1923. Han flydde från nazisternas Tyskland till USA 1938 och blev amerikansk medborgare fem år senare. Studier vid Harvard följde och Kissinger doktorerade inom internationella relationer. Han fördjupade sig bland annat kring kärnvapen som internationellt maktmedel och kom att skriva en rad böcker om, bland annat, sådana vapens roll i det globala schackspel som världens nationer oavbrutet spelar.

Kissinger fick Nobels fredspris 1973, en utmärkelse han delade med den nordvietnamesiska revolutionären och chefsförhandlaren Lê Đức Thọ. De belönades för förhandlingarna som ledde till ett fredsavtal i Paris 1973, om än inte till ett omedelbart slut på själva Vietnamkriget. Lê Đức Thọ vägrade ta emot sitt pris eftersom han menade att USA lät kriget fortsätta till Saigon föll 1975.

Kissinger utsågs till utrikesminister av president Nixon hösten 1973 och satt kvar när vicepresident Gerald Ford tog över efter Nixons avgång året efter. Han avgick efter demokraten Jimmy Carters valseger 1976.

Som säkerhetsrådgivare från 1969 och sedan utrikesminister hade Kissinger direkt påverkan på de flesta av dåtidens stora utrikespolitiska händelser. De återupptagna diplomatiska relationerna med Kina, Vietnamkriget, inbördeskriget i Rhodesia, numera Zimbabwe, militärkuppen i Chile 1973, det kommunistiska hotet från Kuba och Turkiets invasion av Cypern 1974.

Och över alltsammans – spelet om världsherravälde mellan Sovjet och USA.

Henry Kissinger går inte till historien som den störste av konservativa tänkare inom det republikanska partiet. Han fick enbart åtta år i regeringsposition.

I stället propagerade han om den doktrin som på hans tyska modersmål kallas Realpolitik: att förhandla och agera utifrån de förutsättningar som finns, snarare än utifrån ideologisk övertygelse. Pragmatism, helt enkelt.

– Kan bara säga att han är briljant, sa förre Volvochefen Pehr G Gyllenhammar i en kommentar till SvD i mars 2018. Gyllenhammar arbetade hos Henry Kissingers konsultbolag Kissinger Associates i New York under 1980- och 90-talen. Firman startades av den tidigare utrikesministern 1982.

Kissingers omvittnat goda sinne för omvärldsanalys och strategi skyddade honom inte alltid från kritik. Inte alla utrikespolitiska äventyr han var inblandad i avlöpte väl. Han kritiserades hårt för sitt stöd till Augusto Pinochets militärkupp i Chile. Vissa ville ha honom åtalad för krigsbrott. Och på Nixons hemliga bandinspelningar från Vita huset hörs Kissinger tidvis verka spela med i presidentens dubbelspel om Vietnam, med målet att få allmänheten och media att se framgång där det egentligen bara existerade bakslag och kris.

Strax efter att han lämnat regeringen fick Kissinger en styrelseplats på Columbia University i New York. Men studenter protesterade och utnämningen drogs tillbaka.

Kissinger passerade dock igenom Watergateskandalen oskadd, trots utrikesministerns nära arbetsrelation med Nixon.

1972, året innan Watergate exploderade, fick Kissinger och Nixon dela på Time Magazines prestigefyllda ”Person of the Year”-utnämning.

– Det var det värsta som kunde hända, berättade Kissinger många år senare. Han ringde Times redaktör flera gånger och försökte få tidningen att stryka honom – tills redaktören i stället hotade med att stryka Nixon om Kissinger inte slutade ringa.

Men det var som diplomatisk nestor, mästerförhandlare och geopolitiskt orakel som Kissinger porträtterades i boken ”Kissinger the Negotiator” (”Förhandlaren Kissinger”), skriven av tre Harvardprofessorer 2018 med förord av honom själv.

Han var aktiv och skärpt ännu vid 100 års ålder. Med Kissinger Associates kontor på nära avstånd från bostaden på East 52nd Street på Manhattan, New York, analyserade han dagens politiska och diplomatiska klimat i en intervju med Financial Times i juli 2018, då han var 95.

Kissinger var känd för sitt mäktiga kontaktnät – han mötte Vladimir Putin minst 17 gånger – och för att inte i onödan bjuda på sina analyser offentligt.

Men så undslapp han sig:

– Jag tycker att vi är i ett mycket, mycket allvarligt läge för världen.

Vad tycker du? Kom med din input!