VECKANS ANALYS — När en handfull republikanska presidentkandidater samlas i Milwaukee, Wisconsin, för den första TV-debatten inför primärvalen i januari blir det utan Donald J. Trump. Ledaren i racet kommer inte till det Fox News-arrangerade evenemanget, han han låtit meddela. Istället väntas han dyka upp på X (fd Twitter) ihop med sparkade Fox-stjärnan Tucker Carlson.

Varför skippar Trump debatten, undrar någon.

Svaret är: En debatt med övriga kandidater skulle enbart kunna skada honom.

Trump har ökat sin ledning i det republikanska lägret under sommaren – inte trots att han står under fyra åtal och totalt drygt 90 åtalspunkter. Utan tack vare åtalen.

Vid ett väljarmöte nyligen, som medier spred ljudklipp från, gjorde Trump åtminstone ett uttalande som förmodligen var helt sant: ”Vi behöver bara ett åtal till, sedan har vi säkrat nomineringen,” sa Trump.

Det är förmodligen korrekt.

I våras, när det första åtalet mot honom presenterades – det delstatliga åtalet i New York för misstänkt bokföringsbrott, väckt av DA Alvin Bragg – hade Donald Trump drygt 40 procent i stöd bland republikanska primärvalsväljare.

Därefter har han ökat till drygt 50 procent i stöd. Det senaste åtalen i augusti, för misstänkt valfusk i Georgia samt ett federalt åtal med liknande anklagelser, har ytterligare höjt hans popularitet. Trumps ledning till tvåan, Ron DeSantis, är massiva 41 procentenheter:

Det republikanska partiet står därmed inför en primärvalsäsong som Wall Street Journals konservativa ledarsida sammanfattar så här:

It would mean the Grand Old Party is going to nominate, for the third time, a man who has been indicted four times on 91 felony counts. We don’t mean despite being indicted. We mean because he’s been indicted.

In order to spite the Democrats for their partisan prosecutions, GOP voters would be doing exactly what Democrats and the press corps want them to do. Democrats want Republicans to nominate the man who has shown over the last three national elections that he is the greatest voter turnout machine for the Democratic Party since Franklin Delano Roosevelt.

Republican voters often say they like that Mr. Trump is a fighter, but for whom is he fighting? Them, or himself? He would carry into the general election more baggage than the British royals. Yet Mr. Trump expects GOP voters to nominate him without so much as a primary debate, much less a real nominating contest.

Nyckelmeningen är den här: Democrats want Republicans to nominate the man who has shown over the last three national elections that he is the greatest voter turnout machine for the Democratic Party since Franklin Delano Roosevelt.

Alltså, den kandidat Republikanerna är på väg att nominera till presidentposten, en tredje gång, är en man som sedan 2016 bevisat att han är det bästa verktyget för att få demokrater att gå och rösta sedan Franklin D. Roosevelt.

2016 förlorade Trump i antal väljarröster mot Hillary Clinton med knappt tre miljoner, även om han vann valet på elektorsröster. I presidentvalet 2020 förlorade han mot Joe Biden med ännu fler väljarröster. Dessutom visade kongressvalet 2022 att Trumps kandidater på många håll var icke önskvärda.

Den historiken tyder på att Trump är bra på att vinna primärval, men en allt svagare kandidat i presidentvalen.

Och det är lätt att förstå frustrationen hos de republikaner som vill ha en seriös utmanare till Joe Biden och Demokraterna.

Men det är inget som synbarligen bekymrar Trump, eller hans kärnväljare. Driven av bitterhet över valförlusten 2020 har Trump framgångsrikt lyckats sälja idén om att han är utsatt för politisk förföljelse när han nu åtalas för de misstänkta brotten.

En stor majoritet av republikanska väljare avfärdar brottsmisstankarna som politiska, visar en rad opinionsmätningar. Att Trump lyckats så väl med att sälja in den idén visar hur framgångsrik offerberättelsen fungerar, sammanfattar CNN i en analys:

Trump’s success in selling that argument to GOP voters has some immediate causes, key among them the choice by all of his leading competitors in the race, as well as most prominent voices in conservative media, to echo rather than challenge his contention. But the inclination of so many Republican voters to dismiss all of the charges accumulating against Trump also reflects something much more fundamental: the hardening tendency of conservatives to believe that they are the real victims of bias in a society irreversibly growing more racially and culturally diverse.

Det ger den något paradoxala slutsatsen att Trump behöver en TV-debatt med de övriga republikanska kandidaterna lika lite som han behöver faktagranskare: om han ställde sig på en debattscen med, till exempel, Trumpkritikern Chris Christie och andra som vågar ifrågasätta honom så skulle han sänka sig till samma nivå som dem.

För Trump har något som de andra saknar: fler rättstvister än någon tidigare presidentkandidat, som han framgångsrikt använder för att cementera sitt stöd.

Det mesta tyder på just nu att det gör honom till segrare vid Republikanernas partikonvent nästa sommar.

Därefter måste han, för att ha en chans i november, börja locka en betydligt bredare väljarbas, en sorts 180-graderssväng.

Jag frågade häromdagen statsvetarprofessorn Dennis Goldford i Iowa hur någon kan lyckas med en sådan manöver.

”Jag vet inte hur man kan lyckas med det,” svarade han.