NAPOLEONVIKEN, ÄGNÖ — Lövsalar, enbackar, bergsmassiv, ekskog, urskog, regnskog, ängar, snår och varning för farliga djur – allt finns att besöka på Ägnö i Ingaröfjärden i Stockholms inre skärgård.

Mest känd för båtfarare är Ägnö tack vare Napoleonviken, en stor vik som bjuder skydd för samtliga vindar. Den är så stor att många – särskilt segelbåtar – väljer att svajankra i viken och sedan puttra vidare nästa morgon utan att sätt en fot i land.

Vad de då går miste om är en rent av fantastiskt varierad naturmiljö som innehåller allt ovanstående och en del annat också. Och då har jag ändå bara sett en bråkdel av Ägnö.

I slutet av augusti lägger jag till i vikens norra del, precis vid en grundklack om babord som är markerad i sjökortet. Klipporna runt Napoleonviken är inget att skriva hem om direkt. De är ofta ojämna, kantiga och drar iväg uppåt några få meter från sjökanten så att det är svårt att hitta en jämn plats så stor att det går att placera en grill och två stolar där.

Skogen är hög och ger viken en mörk och aningen dyster inramning på sensommaren. Vid 21-tiden är det nära becksvart.

Morgonen därpå ska jag kasta loss. Men väljer ändå att ta en promenad. Jag ger mig av västerut och följer strandkanten. (Se den röda markeringen på sjökortet ovan.)

Inte långt bort dyker en äng upp, där en uråldrig ek för länge sedan vält och skapat en tunnel mellan grenar och stam som nu går att passera under. Hela arrangemanget ger en känsla av Lord of the Rings. Man förväntar sig nästan att en hob eller ett litet troll ska dyka upp nästa sekund.

Stigen fortsätter och vrider nu söderut längs strandkanten. Ibland passerar den i praktiken i nivå med vattnet. En korsning drar iväg åt öns inre. På några tiotals meter förändras scenen helt – på höger sida anas ett massivt berg bakom lövverket. Vid dess sida vilar stenblock på hundratals ton, liggande mot varandra som fallna dominobrickor.

Till slut dyker en skylt upp med budskapet ”VARNING” följt av en symbol som förmodligen ska föreställa en grävling eller bäver, men som är förbryllande lik en krokodil. Sagan om Ringen är som väck, nu känns det hela snarare som Blair Which Project. Skylten sitter vid vad som liknar en lerig, uttorkad flodbädd eller i alla fall en bäck. Kanske är det regn- och smältvattnet som skapar den när det forsar ned från Matterhorn-kopian till höger. Betraktat från dess fot känns berget omöjligt att bestiga.

Fallna lövträdstammar blockerar stigen och gör det svårt att komma vidare. Den ser ut att vika av snett åt höger, mellan leran och berget. Men vart den tar vägen ser man inte eftersom ett stenblock på sisådär tio ton eller så ramlat tvärs över.

Tillfälligt besegrad gör jag reträtt och vänder åter mot vattnet. Följer stigen söderut. Strax byter naturen skepnad igen. Plötsligt dyker enbackar och ekar upp, mellan dem prunkande grönska som bitvis känns regnskogsaktig, nästan tropisk. Ungefär där viken är som bredast på västra stranden har slumpen skapat en sorts park, med gräs och missa under en skimrande lövsal som sluttar ned mot klipporna och vattnet.

Någon har skapat en rudimentär gunga av en pinne och ett rep, en utsläckt brasa vittnar om campare som hållit fest och till och med en livboj sitter uppsatt på ett träd.

Att Napoleonviken är en populär destination märker man inte minst på det skräp jag hittar under en timslång promenad. Tyresö kommun beskriver hela härligheten så här på dess sajt:

”Härsö är till större delen beskogad av hällmarkstallskog och blandskog. Där finns även, i de mer lundartade områdena ovanligare växtarter. Domkyrkan är ett högre berg på ön med 360 graders utsikt, där finns en intressant mossflora.

På Ägnö finns det ädellövskog i bergsbranterna och de flackare områdena består av äldre ängsmarker. Ägnös igenväxande ängsmarker runt Ägnö gård behöver varsamt fårbete. I dag sköts betet av ett antal inplanterade hjortar. Artrikedomen är hög av ängsväxter här.”

Napoleon då? Nja, han var aldrig här – men väl hans son, som hängde med svenske kungen och som lär ha kollat in viken i mitten av 1800-talet, återigen enligt Tyresö kommun:

” (…) den franske presidenten sedermera kejsaren Napoleon III (döpt till Charles Louis Napoléon Bonaparte) hade en son som gästade Sverige och Tyresö under mitten av 1800-talet. Napoleon den III var brorson till Napoleon Bonaparte, förste konsul respektive fransk kejsare 1799-1814.”

Men som sagt. Allt detta går alltså alla svajankrare miste om, såvida de inte åbäkar sig ned i jollen och paddlar in till stranden där de riktiga sevärdheterna finns.