VECKANS ANALYS 11 SEPTEMBER 2020 — Med mindre än två månader kvar till presidentvalet – här är läget just nu när valrörelsen inlett slutspurten efter Labor Day 7 september.
Joe Biden leder – och hans ledning ser ut att vara svårintagen för Trump. Men en rad faktorer gör att presidentens underläge kan vara mindre än det verkar. Flera faktorer talar faktiskt till Trumps fördel, även om hans väg till återval ser krokig och smal ut just nu.
Här är min analys av de viktigaste faktorerna att ha koll på just nu:
1. ”The Battleground States”
Först – läget i de viktigaste delstaterna. I en SvD-analys i mitten av augusti, efter att Joe Biden annonserat sin ”running mate”, Kalifornien-senatorn Kamala Harris, skrev jag så här:
ANNONS
”Tre månader före valet visar mätningarna att USA svängt rejält åt vänster jämfört med för fyra år sedan. I fem nyckeldelstater – Florida, Georgia, North Carolina, Ohio och Arizona – som Trump vann 2016 är det nu helt jämnt. Och även om Trump faktiskt vinner samtliga dessa fem så förlorar han ändå valet knappt om USA:s övriga 45 delstater röstar som prognoserna visar just nu.”
Det läget är i princip oförändrat en månad senare. Det är ett för presidenten besvärande faktum att Wisconsin, Michigan och Pennsylvania just nu lutar åt Demokraterna, efter att Trump vann alla tre 2016. Samtliga är rostbältesdelstater med en stor andel vit arbetar- och undre medelklass som för fyra år sedan övergav Demokraterna sedan Hillary Clinton schabblat bort de väljarna. Enligt de flesta opinionsmätningar har en stor del av dem ångrat sig och överväger att stödja Biden i november.
MER LÄSNING
• Serie: Korrelivet bakom rubrikerna
• Sommar: Skärgård 2024
• Valet i USA: Veckans Analys av Erik Bergin
Trump måste vinna i betydligt fler osäkra delstater för att hålla sig kvar i Vita Huset än Biden behöver göra för att slå ut honomErik Bergin
Dessutom är läget nästan helt jämnt, eller väger över åt Demokraterna, i ytterligare fem kritiska delstater: Florida, Georgia, North Carolina, Ohio och Arizona. Att det är jämnt borde i sig inte innebära någon fördel för Joe Biden – om det inte vore för det faktum att Trump vann även dessa fem för fyra år sedan.
Även där har opinionen av allt att döma rört sig vänsterut – dessutom i ett tidigare så hårdnackat rött fäste som sydstaten Georgia – vilket ger Trump uppförsbacke i totalt åtta kritiska delstater där han slog Clinton 2016.

Slutsatsen blir att Trump måste vinna i betydligt fler osäkra delstater för att hålla sig kvar i Vita Huset än Biden behöver göra för att slå ut honom.
Enligt Real Clear Politics genomsnitt har Biden i början av september ungefär dubbelt så många ”säkra” elektorsröster, knappt 120, som Trump, som har drygt 60.
[contextly_sidebar id=”0EbRWAeGqAIvpJ9vuw7knprDke1BwWgA”]
Systemet med elektorsröster gör att inte alla dessa delstater är värda lika mycket vid själva valdagen. Det glest befolkade Arizona har elva elektorsröster och Wisconsin har tio. Pennsylvania däremot har 22 och exempelvis jätten Florida har 29.
ANNONS
Det gör att om Trump skulle förlora Florida så har han en mycket tuff uppförsbacke. Mister han även en kombination av Florida samt Wisconsin, Michigan eller Pennsylvania så är det mycket svårt att, just nu, se någon väg framåt för presidenten.
Faktum är att om dessa tre rostbältesstater röstar demokratiskt som mätningarna indikerar i början av september, och alla andra delstater också följer prognoserna, så förlorar Trump valet även om han vinner i alla fem delstater där det nu är helt jämnt i opinionen – Florida, Georgia, North Carolina, Ohio och Arizona.

2. Poströsterna
Men om opinionen ser tung ut att vända för Trump så har presidenten själv riggat för att, misstänker hans kritiker, kunna köra över ett valresultat som inte går hans väg. 6 av 10 amerikaner räknar med att poströsta före valdagen, enligt en opinionsundersökning av Washington Post. Anledningen är främst coronapandemin, som väntas göra att många inte vill köa utanför vallokaler, vilket jag rapporterade om i SvD i augusti.
Den kraftigt utbyggda poströstningen väntas dock inte slå igenom lika bland alla väljare. 71 procent av republikanska väljare uppger att de helst vill rösta i vallokal som vanligt. Anledningen kan antas vara att de lyssnat mer på president Trump än demokrater gör.
Presidenten har nämligen drivit två teser det här året, båda utan faktiska bevis eller faktaunderlag: 1) coronaviruset är på väg bort och 2) poströstning innebär detsamma som valfusk.
Det vore unikt i modern politisk historia i USA att en president försöker stjäla ett valresultat genom att på förhand avfärda miljontals röster som falska utan faktagrundErik Bergin
Det gör att de förmodade tiotals miljoner extra poströster som läggs i valet till en troligen stor majoritet tillfaller Joe Biden. Problemet för Demokraterna är dock att de tar lång tid att räkna, så att ett komplett valresultat inte är att vänta på valnatten, kanske inte ens flera dygn eller i värsta fall veckor efter valet.
Ett sådant valkaos, som skulle påminna om cirkusen i Florida efter valet 2000 fast i flera delstater samtidigt, öppnar för att presidenten kan komma att utrupa sig som segrare i förtid. Det är åtminstone vad statsvetare och demokratiska partifunktionärer oroar sig för.
Det vore förstås unikt och helt oöverträffat i modern politisk historia i USA att en president försöker stjäla ett valresultat genom att på förhand avfärda miljontals röster som falska utan faktagrund. Men det säger en del om polariseringen i USA, och om dess president, att en sådan dystopisk vision framstår som ens tänkbar. Vissa hävdar rent av trolig.

Hur det kaos och den monumentala osäkerhet som blir fallet om Trump – med stöd av justitieminister Bill Barr som också sprider poströstkonspirationen – verkligen försöker få tiotals miljoner poströster ogiltigförklarade slutar går inte att förutsäga. Båda partier är nu i farten med att anlita jurister som står redo att ta strid i domstolar för att kunna baxa valet åt ena eller andra hållet.
Men hur ett val som avgörs i domstolssystemet, och ytterst eventuellt av Supreme Court i Washington, egentligen slutar, och hur det skadar amerikansk demokrati, är en öppen fråga.
I somras samlades en grupp forskare, tjänstemen och politiska strateger för att spela en sorts rollspel där de försökte förutse vad som kan bli följden. Deras slutsats, som jag skriver om här i SvD, är att USA:s makthavare och institutioner gör bäst i att förbereda sig både på våldsamheter, lång väntan och konstitutionellt kaos efter valet den 3 november.
3. Läxan från 2016
För fyra år sedan vann Donald Trump över Hillary Clinton genom att ta hem en, i vissa fall tunn, majoritet av väljarnas röster i rostbältesstater wom Wisconsin, Michigan och Pennsylvania, delstater som dessförinnan röstat på Demokraterna. Clinton fick knappt 3 miljoner fler väljarröster än Trump, men det spelade som sagt ingen roll eftersom det är elektorsrösterna och inte väljarnas röster, annat än indirekt, som avgör valet. Den som når 270 elektorsröster blir nästa president.
Clintons kampanj ägnade energi åt att försöka locka väljare i ställen som Texas, när hon borde ha ägnat tiden åt att skaka hand med väljare i Wisconsin. Den blundern blev dyrköpt, och det finns i och för sig inget som tyder på att Joe Biden är på väg att göra samma miss. I början av september var han bland annat på plats i Michigan för att kampanja.

Men coronaviruset har hållit honom tillbaka under våren, och riskerar fortsätta hålla demokratiska väljare borta från folksamlingar under kommande veckor. Det är svårt att bedöma hur stor, om någon, effekt det kan få på engagemanget i de demokratiska leden. Men en Biden som ses som ängslig och trött är en bild som Demokraterna troligen inte har råd med.
För det är troligt att det blir ett jämnt val, nu liksom för fyra år sedan. De försprång som Biden har i vissa kritiska delstater på 7-10 procentenheter kan förväntas minska, vilket de gjorde 2016. Och i vissa andra är Bidens försprång inom den statistiska felmarginalen.
Den här grafen från Real Clear Politics visar att stödet för Joe Biden nationellt visserligen klättrat uppåt under sommaren. Men också att Trumps stöd växt under samma period, vilket innebär att allt färre väljare är osäkra.
4. TV-debatterna
Debatterna inför ett presidentval är alltid viktiga och kan påverka opinionen en hel del. Ett exempel kunde vi se under Demokraternas primärvalssäsong när Kamala Harris gick till hårt angrepp mot just Biden och steg kraftigt i mätningarna därefter.
Datumen och platserna det handlar om är de här:
• 29 september: Fox News. Debattvärd: Chris Wallace, ankare Fox News Sunday. Plats: Case Western Reserve University i Cleveland, Ohio.
• 15 oktober: C-Span. Debattvärd: Steve Scully, politikredaktör C-Span. Plats: Miami, Florida.
• 22 oktober: NBC News. Debattvärd: Kirsten Welker, Vita Huset-korrespondent NBC News. Plats: Belmont University i Nashville, Tennessee.
• Dessutom hålls en TV-debatt den 7 oktober i Salt Lake City, Utah, mellan vicepresidentkandidaterna Mike Pence och Kamala Harris som rattas av USA Todays Washington-byråchef Susan Page.
Jag ska inte orda mer om debatterna här. Men en notering är värd att göra: Trumps valkampanj gick ut med ett uttalande efter att debattvärdarna presenterats och anklagade en av dem, oklart vilken, för att öppet gynna Demokraterna. New York Times skriver om det här.
Det kan handla om Chris Wallace på Fox News, trots att vissa av den kanalens främsta stjärnor, som Sean Hannity och Tucker Carlson, vanligtvis är öppet pro-Trump och inte gör några försök att dölja det. Wallace, däremot, höll i en debatt inför valet 2016 och fick höga betyg för spetsiga och balanserade frågor till båda kandidater. Trump har tidigare attackerat Wallace på Twitter, eftersom presidenten uppenbarligen har svårt att inse värdet av objektiva journalister som inte uttalat stödjer honom.

Allt sammantaget ger ett upplägg inför det här valet som inte liknar någonting vi sett tidigare. Håll dig uppdaterad framöver med mina kommande analyser på ErikBergin.com.
Vad tycker du om analysen? Mejla mig!
[contact-form-7 id=”34540″ title=”Tyck till! Veckans analys”]