KAPITEL 6

Fredag eftermiddag. Förtöjningslinorna knarrade svagt i dyningen och segelbåtarnas stag och vant klonkade vid Bullandö Marina på Värmdö. Svante Bergs 14-meters Princess 45 motoryacht hade namnet ”2 Much 4 You” i snirklig stil på akterspegeln. Han njöt av kommentarerna om att båtnamnet tydde på dålig smak. Tacky. Något en nyrik snubbe med för stort ego skulle döpa sin båt till. Men nu hade han annat att tänka på. Svante satt på flybridgen och stirrade ned i sin mobiltelefon. I kajutan under honom packade Susanne in matvaror i kylen. Maja och Simon tjoade runt i främre hytten.

Svante hörde inte ungarnas rop annat än i sitt undermedvetna – han var helt fokuserad. Ett dygn hade gått sedan han antastats i villan av agenterna. Han hade inte sagt någonting till sin fru.

Finansinspektionen stängde för helgen om tre timmar. Med ett pekfinger som skakade av nervositet slog Svante numret till inspektionens växel. I andra handen höll han en lapp där det stod nedkladdat ”Axén” och ”Sofie/Sofia Bengtsson, jurist”. Mer än så hade han inte kommit ihåg.

Växeln svarade. ”Finansinspektionen, gomiddag”.

”Hej, mitt namn är Svante Berg”. Han försökte få rösten extra mörk och auktoritär. ”Jag söker en av era jurister vid namn Sofie Bengtsson.”

”Sofie Bengtsson…”. Han hörde ljudet av tangenter. ”Jurist sa du, vet du vilken avdelning hon jobbar på?”

”Nej, tyvärr inte. Det kan möjligen vara Sofia Bengtsson”.

Mer knappande på tangenter.

”Jag är ledsen men jag hittar ingen Sofia eller Sofie Bengtsson. Det finns en Petra Bengtsson, men hon är inte jurist. Vi har också en Sofie von Scheele och en Sofie Angerud. Men ingen Bengtsson med det förnamnet.”

”Okej, då måste jag ha blandat ihop namnen”, sa Berg.

”Kan jag hjälpa till med något annat? Ska jag koppla till någon annan av våra jurister?”

Han tog ny sats.

”Det behövs inte. Kan du kolla om ni har någon med namnet Axén?”

”Axén, menar du vem som helst som heter Axén?”

”Ja, en mansperson.”

Så kom vändningen i samtalet som Berg fruktat.

”Får jag fråga, vad gäller saken?”

Svante kände svetten tränga fram under pikétröjan.

”Det är ett ärende som de här personerna haft hand om, men jag har tappat bort namnen på utredarna.”

”Jaha. Vad är det för ärende? Jag kanske kan koppla rätt och jag får veta mera vad det handlar om”, sa växeltelefonisten. Hon lät medelålders. Professionell. Lätt misstänksam.

”Jag kan tyvärr inte lämna mer information. Jag undrar bara om det finns någon Axén.”

Ny tystnad. Tangenter.

”Det finns en Julia Axén på marknadsövervakningen. Hon är dessutom jurist.”

”Ingen man?”

”Nej, ingen man, inte bland våra fast anställda.”

”Jaha, då får jag tacka för hjälpen.”

Berg tryckte bort samtalet. Han skakade lätt av nervositet. De jävlarna, tänkte han. Jag är verkligen utsatt för utpressning. Vad i helvete gör jag nu?

Han hade knappast väntat sig att agenterna som trängt sig in i villan verkligen var från Finansinspektionen. Men när nu misstanken var bekräftad slog insikten ändå till med full kraft.

Varifrån kom de? Han hade bett Axén/Bengtsson om ett telefonnummer där han kunde nå dem. Men de hade bara svarat att ”Vi kontaktar dig.” Han hade haft sinnesnärvaro nog att anteckna registreringsnumret till deras bil innan de for iväg. Men BMW:n var en hyrbil, registrerad på Hertz.

Han hörde ljud och Susanne stack upp huvudet till flybridgen på båten där han satt.

”Allt är packat och ungarna har flytväst. Ska vi åka?”

Hon klättrade upp och satte sig på ett säte och såg på sin man.

”Vad är det med dig, du ser alldeles blek ut. Är du sjuk?”

”Det är ingenting.”

”Men du är ju helt svettig. Har du feber?”

”Det är ingenting sa jag. Det är varmt här uppe.”

Det fläktade friskt även om solen värmde. Svante reste sig och klättrade nedför stegen, mobiltelefon och lapp i näven.

Susanne lät stött och trotsig på rösten.

”Jaha, som du vill. Ska vi åka i så fall då? Det lär väl snart bli fullt i Sandhamn.”

Svante svarade inte. Han klev in i kabinen, såg sin svarta väska på en soffa och slet upp blixtlåset. Han krängde av sig den svettiga tröjan, slängde den på durken och rev fram en ny. Så samlade han sig, tog upp tröjan och hängde den över en dyna vid matbordet.

Behåll kontrollen, tänkte han. Jag måste agera som vanligt. Jag får inte låta det här påverka vardagen. Blir det inte allvarligare än så här så klarar jag mig.

Susanne kom ner igen och såg undrande på honom. Han var tvungen att komma med någonting.

”Det är ett litet problem med en investering, inget som inte går att fixa”, sa han och lyckades låta lugnande. Hans bästa gren. Han kramade om Susanne. Hon tryckte näsan mot hans hals.

”Vi kör nu”, sa han, ”kom igen ungar!”

Ett par minuter senare mullrade Princessens två dieselmotorer igång. Susanne och Svante kastade loss och båten lösgjorde sig sakta från gyttret av bryggor och segelbåtar. Svante girade babord vid utloppet från marinan. Passerade under Djuröbron ut mot fjärden. Hela familjen satt uppe på flybridgen medan båten gjorde åtta knop. Det var sydlig vind, sex-sju sekundmeter, och ”2 Much 4 You” rullade lätt i sjögången.

De hade varit ute på tok för lite i båten i sommar för att motivera kostnaden. Men just den här helgen hade Svante Berg hellre varit kvar på land. InvestTech och agenterna, var de nu kom ifrån. Han kunde inte släppa situationen. Den konsumerade honom, han var fysiskt närvarande ombord med Susanne och barnen, hans fru vackert sommarklädd i kort vit klänning, barnen på lekhumör. Med det fina vädret kunde han knappast komma på en hållbar ursäkt till att familjen inte skulle åka ut – med mindre än att han avslöjade hela härvan. Då hade i sin tur Susanne blivit hysterisk. Gå till polisen, skulle hon säga.

Mentalt var Svante Berg någon annanstans. Han hade samtal att ringa. Han visste att InvestTech skulle skicka ut ett pressmeddelande på måndag om förserieproduktion av sitt analysverktyg. Ett pressmeddelande som skulle höja aktien ännu mer på Nordic Growth Market. Svante hade läckt informationen om analysverktyget anonymt på en börsblogg redan för en vecka sedan och aktien hade börjat klättra när småspararna kom rusande.

Själv skulle Svante ha lagt en köporder strax före helgen.

Sedan hade agenternas trakasseri igår kommit emellan. Svante hade inte hunnit ringa mäklaren.

Och nu har det snart helg.

Han behövde vinna tid.

Han sneglade på Susanne, som höll Maja i knäet och hade Simon framför sig. Maja pekade mot ut mot fjärden på styrbordssidan och Susanne sa något till barnet med munnen nära hennes öra.

Svante lade handen på gasreglagen och tryckte dem sakta, nästan omärkligt, framåt.

Dieselmotorernas sång förändrades. Det dova mullret övergick i ett dån, först svagt, sedan allt starkare. ”2 Much 4 You” gjorde nu fjorton knop. Fartvinden uppe på flybridgen ökade.

Han sneglade mot Susanne. Hon såg ut att njuta. Solen värmde genom vinden.

Berg gav mer gas. Tretusen varv per minut nu. Arton knop. De passerade en båt som höll på att hissa segel. Svallvågorna tvingade segelbåtens ägare att greppa masten för att inte slungas omkull.

”Jösses vad du kör”, ropade Susanne över dånet. Hon la handen på sin keps för att hålla den kvar på huvudet.

”Båten är gjord för fart.” Svantes egen keps var nära att lyfta. ”Och det är bra för motorerna att få varva ur sig.”

Han ökade gaspådraget ytterligare något. Motorerna presterade 3300 varv per minut och ”2 Much 4 You” kastade sig framåt över vågorna i 22 knop. Skrovet hävde sig över en vågkam som slog in från styrbord och dök ned i vågdalen. Båten krängde till och en kaskad av vatten sköljde över fördäck. Susanne tog stöd mot ett räcke. Nu var hennes röst arg, och lite rädd. ”Svante, måste du köra så förbannat fort?”

”Vi är ju på sjön, det går vågor där. Det här har inget med farten att göra”.

Han funderade på om en sista ökning av farten skulle få Susanne och barnen att lämna honom i fred där uppe. Men han avvaktade. Han var ingen van skeppare. En ny våg slog in från styrbord med en smäll mot stäven. En kaskad med vatten nådde ända upp där de satt. Maja började gråta.

”Titta vad du gör, nu är hon ledsen. Kom gumman. Vi går ner.

Susanne reste sig ostadigt med Maja i ena handen och höll sig i med den andra.

Surt sade hon till sin man, ”Kan du vara vänlig och dra av i en minut tills vi kommit ner.”

Svante sa inget. Han drog av gasen och såg resten av familjen sakta klättra ned på akterdäck. När de var inne i kabinen och ur synhåll gav han gas igen. Princessen stångade sig mot vågorna. Äntligen, tänkte han och halade fram mobilen.

Magnus Alvegårdhs mobil ringde när han just höll på att stänga aktiemäklarfirman Berg, Sundin & Co inför helgen. På displayen: ”Svante”.

Han svarade med ett flin över ansiktet samtidigt som han drog på sig ena kavajärmen.

”Tjenare Svante, har inte du tagit helg än?” Ett obestämt brus hördes i bakgrunden. Sedan Bergs röst, en aning avlägset. Han gick rakt på sak.

”Hej Magnus. Du, jag behöver hjälp med en grej.”

”Nu? Det är fredag kväll.”

”Snarare fredag eftermiddag. Jag måste lägga en order före handelsstart på måndag.”

Alvegårdh flyttade över mobilen till höger öra och försökte kränga på sig andra kavajärmen medan han pratade.

”Och vad är det för bolag? Vad händer på måndag?”

”InvestTech, på NGM. De har…” Bergs röst försvann för ett ögonblick i ett oväsen. Ett par dova smällar i bakgrunden och något som lät som vindbrus.

”Du försvann. Vad är det som låter?”

”Jag åker båt.”

”Båt, var då?”

”Sandhamn.”

Alvegårdh såg förbryllad ut. Den Svante Berg han jobbat ihop med trotsade knappast stökiga vågor och hård vind i onödan.

”Det låter som orkan.”

”Lite bris bara. Men lyssna nu, jag måste lägga en order på InvestTech. Det händer saker där.”

”På måndag?”

”Bland annat ja.”

”Någonting du kan dela med dig av?”

”Inte nu. Senare. Det är konstiga grejor på gång, jag har blivit kontaktad av en ny intressent av bolaget.”

”Uppköpsläge?”, undrade Alvegårdh nyfiket.

En kaskad av vatten vräkte över däcket och Berg försvann återigen i ett brus.

”Köp tiotusen aktier på mitt vanliga konto, i mitt namn. Fixar du det?”

Magnus Alvegårdh suckade och satte sig vid datorn, fortfarande med luren mot örat.

”Du vet att du ska ringa handelsdesken om sådant här va. Jag är vice VD nu”, sa Magnus Alvegårdh en aning surt medan han åter loggande in i mäklarfirmans handelssystem.

”Men du är en sådan klippa, Magnus, så jag ringer dig istället”, vrålade Berg över vågor och vind. ”Jag kan snacka mer senare, bara lite tajt nu.”

”Okej Svante, jag ordnar detta.”

”Lysande. Ha en trevlig helg. Ska du göra någ…?”

Svante försvann igen i ett dån som från ett vattenfall. Har han tappat mobilen i sjön, undrade Alvegårdh.

”…helgplaner?”

”Jag hörde inte helt vad du sa, men om det handlar om helgplaner så ska jag med Caroline till golfbanan i morgon. Sedan middag hos svärföräldrarna i Djursholm. Tyvärr.”

”Okej, hälsa Caroline”, vrålade Berg.

Magnus Alvegårdh gjorde ingen ansats att skrika. ”Visst, hälsa Susanne”, sa han i vanlig samtalston.

Linjen var tyst.

Han la in köpordern på tiotusen aktier i InvestTech i handelssystemet. Han tänkte efter ett ögonblick och la sedan en egen order på tvåtusen aktier i samma bolag, via sitt utländska konto under annat namn. Sedan lämnade han mäklarkontoret.

Handeln på Nordic Growth Market var en halvtimme från stängning när ordern på tiotusen InvestTech ramlade igenom. En del småsparare hade intresserat sig för bolaget under något år, även om handeln mestadels var mycket tunn. Men det hade sagts att matematikern som grundat firman var mycket intelligent. Malmstedt eller Malmros eller vad han nu hette. Och InvestTech hade ett par gånger omnämnts i affärspressen i sammanhang som handlade om potentiella framtida kursraketer bland unga börsnoterade teknikbolag.

Samtidigt var bolagets finanser en katastrof. Frågan var om de inte redan borde ha upprättat kontrollbalansräkning. Men här hade vi en storägare, Svante Berg, som visat sig vara beredd att gå in med nya pengar i flera omgångar redan. Och som nu handlade på sig flera aktier i den sena fredagshandeln. Det var vad som behövdes för att lyfta aktien.

Vid 16-tiden på fredagen stod InvestTechs aktie i 4 kronor blankt. Fem minuter senare skickade en av de mindre byråerna för affärsnyheter ut en kort notis om att någon, sannolikt en befintlig storägare, handlat en stor post. Omedelbart därefter steg kursen med åtta procent till 4,32 kronor. Småsparare och aktienördar som följt bolaget från och till kastade sig in för att hänga med på det sena fredagsrallyt. Nära stängning var kursen upp drygt 20 procent. InvestTech handlades nu till strax under 5 kronor.

På en aktiechatt kastade någon ut en allmän fråga om det fanns någon annan ny konkret information kring InvestTech, förutom notisen om en stor post som köpts.

Signaturen ”börsfejan32” kom med ett obekräftat rykte om att InvestTech hade ordrar på tusen enheter.

”Aktiekonduktören” hängde på: ”och vad jag hört är det värsta googlekillern de har på g. Var på seminarium om avancerad matematik som de håller på med – coola grejor :-)”.

InvestTechs kurs klättrade ytterligare någon procent.

En annan anonym skribent, ”wallstreetoracle.05”, drog fram redan känd information om att storägaren Berg, som figurerat i en del mindre smickrande sammanhang senaste åren, deltagit i fem nyemissioner redan. Han skulle säkert ställa upp även i den här.

”Kan bli kul rally – varför inte satsa lite”, summerade ”wallstreetoracle.05” en aning lamt.

När handeln avslutades på Nordic Growth Market den fredagen hade InvestTechs aktie rusat 28 procent till 5 kronor och 12 öre.

”2 Much 4 You” dånade fram i 26 knop. Maskinerna under däck levererade på maxvarv. Båten brölade fram.

Svante Berg la ned telefonen bredvid gasreglaget och tittade upp. Blicken hamnade på en segelbåt tjugo meter framför stäven.

En kollision var sekunder bort.

Svante hade varit fullt upptagen med telefonsamtalet. Segelbåtens kurs skar hans egen och hon gick för fulla segel med kraftig lutning.

I panik snurrade han ratten åt vänster. Han hann inte dra av gasen. Stäven svängde hårt åt babord och skrovet krängde. Med ett par meter till godo passerade han segelbåten som sköljdes över av svallvågor. Ljudet av föremål som föll i golvet nådde honom uppe på flybridgen. Han fick plötsligt känslan att ”2 Much 4 You” höll på att kantra. Snabbt vred han ratten åt andra hållet. Skrovet krängde över åt styrbord och nu trängde Majas hjärtskärande gråt inifrån båten igenom vågsvallet.

Till slut drog han av gasen. Båten saktade in. Han pustade ut. En sekund senare var Susanne på akterdäck. Hon vrålade upp mot Svante.

”Vad i helvete håller du på med, din jävla idiot? Du tar livet av oss! Är du inte klok? Maja har slagit huvudet i golvet och en flaska vin är sönderslagen att ditt jävla körande.”

Svante blundade.

Motorerna mullrade på tomgång och ”2 Much 4 You” gungade stilla i dyningen. Han vände sig om mot sin hustru och försökte tänka på något att säga.

”Jag är jätteledsen älskling. Jag väjde för en segelbåt. Såg du inte hur nära den var? Den idioten höll på att ramma oss.”

Susanne var rasande.

”Segelbåt? Du måste väl för helvete se dig omkring. Pratade du i mobil eller?” Hon la armarna i kors och såg på maken med nattsvarta ögon. Han kapitulerade.

”Susanne, jag är ledsen. Jag missade båten, det var slarvigt. Nu ska jag köra långsamt till Sandhamn.”

”Jag ska inte till något jäkla Sandhamn. Du kör tillbaka oss till bryggan. Nu. Direkt.”

”Men snälla du, kom igen. Det…”

”Hör vad jag säger! Vänd om och kör hem. Jag är trött på det här och barnen är livrädda.”

Hon klev in i kabinen och drog igen skjutdörren med en smäll. Han stirrade tomt framför sig i ett tiotal sekunder. Sedan la han i växeln och vände sakta runt fartyget i riktning mot fastlandet. Han höll tio knop. Det var den båtsäsongen, tänkte han buttert.

Just som han rätat upp rodret och fören pekade inåt Djuröbron vibrerade mobilen.

Displayen sa ”Okänt nummer”. Berg fick en klump i magen. Han tvekade ett par sekunder. Sedan tog han samtalet.

”Hej Svante”, sa en glad röst, ”det är Stefan Axén. Från Finansinspektionen.”

TILL ALLA KAPITEL