Att strunta i fakta hjälper Trump – till en gräns

VECKANS ANALYS 19 JUNI 2020 — En gång i tiden ansågs generellt fakta som obestridliga, i den meningen att de representerade någonting som var sant. De var en objektiv beskrivning av verkligheten. Det fanns förstås även då många människor som inte trodde på vissa sorters fakta. Eller som inte gillade dem, eller som förnekade dem.

Men det rådande läget var till stor del att fakta var någonting att luta sig mot oavsett politisk åskådning, i motsats till åsikter som definitionsmässigt är subjektiva. En faktauppgift var alltså ”mera” värd än en åsikt, eftersom faktauppgiften beskrev hur någonting verkligen var, inte hur det borde vara.

Flera år innan Trump kandiderade till presidentposten 2015 och före hans makttillträde 2017 verkar inte minst uppgången för sociala nätverk ha börjat gröpa ur den här världsordningen. Sociala nätverk som Facebook och Twitter drivs inte, har det visat sig, av fakta – dem kan folk få på andra håll om de är intresserade – utan av åsikter.

Människor älskar uppenbarligen att häva ur sig åsikter om allt möjligt. Dessa ställningstaganden är ibland förvillande lika faktauppgifter. Ibland är det svårt att avgöra vad som är vad.

(Ett enkelt exempel: En TT-artikel den 17 juni hade rubriken: ”Okontrollerad” spridning av covid-19 i Gällivare. Är det ett faktum eller en åsikt att spridningen i Gällivare är ”okontrollerad”? Förmodligen är det en åsikt eftersom ordet är citerat, men poängen är just att de citattecknen är väldigt viktiga i det här sammanhanget.)

Nyhetsmedier har i alla tider varit fulla av åsikter. Dessa har dock, enligt journalistikens etiska regler, presenterats som sådana och inte som fakta. Man ska som läsare med andra ord inte behöva tvivla på om någon tycker någonting eller om något faktiskt är på ett visst sätt.

Men från störtfloden av åsikter som de sociala nätverken bidrog till strax efter millennieskiftet så är vi nu på god väg mot att ha fullbordat nästa steg. I vissa fall är vi redan där. Nämligen att även den officiella versionen av hur någonting är i själva verket är en åsikt.

Där har, enligt min analys, USA:s president Donald J. Trump haft en stor inverkan. Det är ett faktum – och alltså ingen åsikt – att Trump ofta twittrar och säger saker som inte är sanna. Han har faktamässigt fel – men det nya är att den amerikanska politiken, i väsentligt högre grad än tidigare, bygger på sådana felaktigheter.

Tidigare presidenter har mer eller mindre ofta visserligen då och då bortsett ifrån vissa faktauppgifter när det passat dem. Exempel på lögner finns förstås också (Clinton, Nixon, m fl). Men de har då ändå agerat utifrån vad som som är sant och inte, även om det agerandet inneburit att de dolt eller bortsett från vad som är fakta.

Ingenting tyder på att Trump gör några sådana överväganden. Istället bortser han helt från vad som är fakta och skapar ideligen, i stort och smått, en alternativ verklighet byggd på åsikter eller rena påhitt som för honom, och många av hans supportrar, är mer värda – och lika sanna – än den verklighet som är byggd på fakta.

Presidentens outtröttliga ”fake news”-kampanj mot amerikanska medier har knappast någonting att göra med att Trump tycker att de rapporterar en massa faktamässiga felaktigheter. Han är i själva verket väldigt beroende av att medierna fortsätter rapportera. Istället vill Trump ha sin version av verkligheten och sina egna ”alternativa fakta”, som en av hans nära medarbetare uttryckte saken 2017, accepterade som fakta och en korrekt bild av verkligheten.

Jag kallar det för en sorts perspektivförskjutning där en faktauppgift tappat sin auktoritet och ersatts av en åsikt, eller lögn eller förvanskning av verkligheten. Den här grafiken är ett försök att visa ungefär vad jag menar:

Så då kan vi ställa oss två frågor:

• Spelar detta någon roll?

Svar: Ja, eftersom delar av befolkningen löper risken att leva i en verklighet styrd och skapad av åsikter istället för av fakta.

• Men kan inte folk skilja en åsikt från en faktauppgift?

Svar: Nej, tyvärr inte – och det finns mätningar om saken.

2018 gjorde opinionsinstitutet Pew Research mätningar om hur amerikaner uppfattar åsikter eller påståenden versus fakta. En del av resultaten är ganska nedslående.

• Pew bad de 5 035 som deltog i undersökningen, som publicerades i juni 2018, att kategorisera fem faktauppgifter och fem åsikter och reda ut vad som var vad. Runt 25 procent av de som svarade klarade inte uppgiften alls, de fick inga rätt. Drygt hälften fick visserligen tre eller fler rätt i varje kategori men, som Pew påpekar, ”det är bara marginellt bättre än att gissa på måfå”. De som deltog var något bättre på att känna igen en åsikt än de var att känna igen en faktauppgift.

• En annan rapport, publicerad hösten 2018 och byggd på samma sorts undersökning, visade att yngre amerikaner är något bättre än äldre generationer på att skilja fiktion från fakta.

Det finns andra liknande mätningar som sannolikt gör något annorlunda resultat, och en lång rad parametrar kan påverka resultaten. Bildningsnivå hos dem som svarar är en sådan, vad de generellt tycker om medier en annan, kunskap om hur sociala nätverk fungerar en tredje, och så vidare.

Men av den här mätningen kan man åtminstone dra slutsatsen att en relativt stor del av den amerikanska befolkningen inte kan, eller är intresserade av, att skilja åsikt från fakta. De kan med andra ord tolka ett påstående som en sanning.

Den här omständigheten är vad som gjort Donald Trumps strategi med ideliga osanningar så framgångsrik. Han säger helt enkelt vad han tror gynnar honom själv, utan någon tanke på om vad han säger eller twittrar är sant eller inte. När någon väl hunnit faktakontrollera hans påstående har han redan gått vidare till nästa. Och många av presidentens mest hängivna supportrar litar i vilket fall inte på faktagranskningar – för dem smäller en bra åsikt högre än en dålig sanning.

Till exempel:

• Trump sa i mars 2020 att USA snart ”kommer att ha nära noll smittade” av coronaviruset (fel: tre månader senare har USA istället 150 000 döda).

• Trump sa att malariamedicin förmodligen hjälper mot corona (vilket det saknas bevis för).

• Trump föreslog att man kunde injicera rengöringsmedel för att bli kvitt viruset (vilket vore livsfarligt).

• Trump spred innan han blev president lögnen att Barack Obama inte är amerikan (vilket han är).

• Trump sa att han vunnit i antal väljarröster mot Hillary Clinton om man räknade bort ”de tre miljoner som röstade olagligt” (det saknas bevis för att miljontals röstade olagligt 2016).

• Trump sprider nu påståendet att poströstning är lika med valfusk (det saknas bevis för det också).

Och så vidare. Strategin fungerade 2016 eftersom den cementerade Trumps politiska bas, kärnväljarna långt ut till höger, bland besviken arbetarklass ovh inom den kristna högern. Den har fungerat även efteråt eftersom att han till stor del behållit dem.

Och strategin har fungerat bra när resten av USA går bra. En president som saknar stora utmaningar verkar kunna kosta på sig att vara mindre nogräknad med sanning och fakta.

Men nu saknar han inte längre utmaningar. De just nu tre största:

1. USA:s senfärdiga, för att inte säga katastrofala, hantering av coronaepidemin. När delstaterna nu öppnar igen och Trump är redo att återstarta sin valkampanj så ökar samtidigt smittspridningen i flera delstater.

2. Den hanererade ekonomin, som berövat Trump hans bästa argument för att återväljas.

3. Rasismen och protesterna mot USA:s polis, som presidenten inte verkar visa några tecken på att förstå eller ta på allvar.

Det är inte säkert att det sker, men den här hösten kan vi eventuellt få se en kollaps för presidentens perspektivförskjutning där fakta och sanning nedvärderas och Trumps åsikter och lögner tar dess plats. Alla kommer inte att plötsligt börja se Trumps tokiga uttalanden för vad de är.

Men om en sådan kollaps verkligen kommer så är ett åtminstone säkert: den blir spektakulär. Och den kan mycket väl beröva honom chansen till fyra år till i Vita Huset.

— Erik Bergin 19 juni 2020

Vad tycker du om analysen? Mejla mig!

[contact-form-7 id=”34540″ title=”Tyck till! Veckans analys”]