Av Erik Bergin | Ur SvD | Publicerad 5 oktober 2019.
Trump kan fällas av sin närmaste man
Heter USA:s nästa president Mike Pence? Om Donald Trump blir en belastning för sitt parti kan Republikanerna välja att sänka honom i en riksrätt – och ändå behålla samma konservativa politik.
Mike Pence stod med armarna i kors i en hangarliknande byggnad i Texas nära gränsen till Mexiko och såg bekymrat mot ett stängsel. Bakom trängdes över 300 män, illegala immigranter som kommit över gränsen och nu bodde på ett betonggolv. Utan säng, kudde eller tandborste. Vissa sade att de hållits 40 dygn i buren. Andra hade inte duschat på 20 dagar. Lokalen var het. Luften stank.
Vicepresidenten var nedskickad till McAllen i Texas av sin chef, president Donald J Trump, i juli i år för att visa USA att inflödet av människor över nationens södra gräns var ohållbart. Och för att bygga opinion för gränsmuren, administrationens största inrikespolitiska projekt och Trumps viktigaste vallöfte.
”Tough stuff”, tuffa grejer, kommenterade Pence efteråt och skyllde situationen på kongressens oförmåga att göra något åt saken.
– Ärligt talat är jag inte förvånad över vad jag fick se. Den här krisen är verklig, nu är rätt tid att vidta åtgärder, sade han till reportrar i McAllen.
Det var en klanderfri reaktion. Pence kastade ingen skuld på presidenten, men medgav ändå att någonting var fel och slog fast att det var upp till någon annan att fixa det.
Under en president som älskar – eller drivs av, nej, excellerar i – kontroverser så excellerar vicepresident Pence i konsten att undvika dem och samtidigt obrottsligt lojalt backa upp Trump.
Ändå börjar en tanke ta form – på sätt och vis oerhörd och kanske osannolik. Men heller inte omöjlig: Kan det bli Mike Pence som får Donald Trump på fall?
Sett till deras relation finns inte mycket som tyder på det. Sommaren 2017 hamnade Trump i en kritikstorm när han verkade försvara vit makt-demonstranter. Men Pence försvarade honom, även om han också fördömde nynazister och klanmedlemmar.
När vicepresidenten besökte sin hemdelstat Indiana den här veckan vägrade han envetet nämna ”Ukraina” eller ”riksrätt”. I stället pratade Pence om att Trumps nya handelsavtal med Mexiko och Kanada borde ratificeras.
Inga braskande rubriker, inga aggressiva personangrepp på Twitter. Tryggt, rättskaffens, lite tråkigt, enligt manus. Pence symboliserar en högerkonservativ republikansk politik djupt rotad i den väckelsekristna rörelsen och Indianas mylla.
Och när president Trump nu står inför sin största prövning hittills så finns inga yttre tecken på att vicepresident Pence skulle vara på väg att svikta i sitt lågmälda men stabila stöd.
– Vad än Demokraterna och deras allierade vill spendera tiden på så fortsätter president Donald Trump och jag att fokusera på de saker som betyder mest för er, sade Mike Pence.
Pence har en djup förankring i konservativ politik. Han kandiderade till en republikansk kongressplats både 1988 och 1990 utan att lyckas. Han äcklades av det smutsiga politiska spelet och hamnade i skärningspunkten mellan medier och politik som radiopratare i ”The Mike Pence Show”. Hans konservativa åsikter cementerades i radion, men hans politiska profil polerades också till att faktiskt våga lyssna på en motståndare snarare än att i varje läge gå till attack. ”Som en Rush Limbaugh utan koffein,” skämtade Pence själv.
2000 gjorde han ett nytt försök som proffspolitiker och vann ett säte i representanthuset. Han klättrade inom partiet och kunde bygga en plattform från vilken han kandiderade i Indianas guvernörsval 2012, som han vann.
2016 var allt riggat för försöket att bli omvald som guvernör. Vad gällde presidentvalskampanjen så stödde Pence inte Trump, utan Tea Party-senatorn Ted Cruz från Texas.
Men strax före Republikanernas partikonvent i Cleveland, Ohio, i juli samma år annonserade Trump via Twitter att han valt Indianas guvernör till sin ”running mate”. Några dygn efteråt, när Cruz just buats ut av delegaterna på konventet där han vägrat stödja Trump, så klev Pence upp för att hålla sitt tacktal.
Han försökte inte dölja att det var två helt olika personligheter som nu tog sikte på Vita huset:
– Ni vet, Trump är känd som en större personlighet, en färgstark stil och massor av karisma. Så jag antar att han letade efter lite balans, recenserade Pence Republikanernas uppställning med en hälsosam dos självdistans.
Donald Trump själv tvivlade in i det längsta på Pence. Han hade andra namn i åtanke. New York-miljardären visste inget om Pence, eller om Indiana, och han hade hellre valt en figur som New Jerseys guvernör Chris Christie, som han känt i tio år. Trump värdesätter lojalitet över allt annat.
Men Mike Pence var en oklanderlig republikan, med goda kontakter i Washington. Och, tänkte sig Trumps rådgivare, han skulle kunna begåva Vita huset med en viktig förmåga: att ena ett splittrat republikanskt parti bakom Trump.
Det har till stor del lyckats. Som vicepresident under en självcentrerad Trump har Pence visserligen knappast rört sig alls i opinionen för egen del. Hösten 2018 konstaterade opinionsinstitutet Gallup att runt två av fem väljare stödde Pence, lika många gjorde det inte. Resten hade ingen åsikt.
Pence exalterar få, men många republikaner ser honom som ett godtagbart presidentämne.
Som guvernör i Indiana under fyra år drev Pence igenom den största skattesänkningen i delstatens historia. Han stödde vapenlobbyn, frös ekonomiskt stöd för kvinnokliniken Planned Parenthood och motarbetade abort.
Uppvuxen som demokrat som röstade på Jimmy Carter 1980, svängde Pence höger under studietiden och blev senare väckelsekristen. Långt ifrån alla republikaner är förstås väckelsekristna. Men Pences övriga konservativa meritlista är nära nog felfri.
Så vad innebär Pences stabila ställning för Trump, vars egen position snabbt är på väg att undermineras med hot om riksrätt?
Republikanerna kontrollerar 53 säten i senaten där en potentiell riksrätt hålls, Demokraterna kontrollerar 47 inklusive två oberoende senatorer, Bernie Sanders som kampanjar ihop med Demokraterna samt Angus King från Maine.
Om demokratledaren Nancy Pelosis riksrättsprojekt mot Trump ska bli någonting mer än en symbolhandling som rent av kan stärka presidenten om han frias så måste 20-talet republikaner byta sida. Det krävs två tredjedelar, 67 röster, för fällande dom.
Pelosis chans att lyckas kan verka minimal. Såvida inte – under trycket av en växande opinion för riksrätt och en minskande chans att vinna 2020 – det till slut blir omöjligt för Republikanerna att fortsätta försvara presidenten.
Där är vi inte ännu. Men är Ukraina en ”game-changer”? Har något fundamentalt förändrats?
Den så kallade ryssutredningen pågick i över två år. Den snåriga affären gav inte det verktyg för riksrätt som vissa demokrater önskade. Men sedan samtalet mellan Trump och Ukrainas president släpptes i september har allting gått i raketfart. Inom loppet av ett par veckor har sannolikheten att Trump ställs inför riksrätt – kanske före årsskiftet – gått från obefintlig till trolig.
Förutsatt förstås att Trump inte gör en ”Nixon” och avgår för att slippa förnedras i en riksrätt.
Men vågar så många som 20 republikanska senatorer verkligen gå emot presidenten?
Ingen vet förstås. Den republikanska ex-senatorn och Trumpkritikern Jeff Flake gör bedömningen i en politikpodd att så många som ”minst 35” republikaner i senaten skulle kunna rösta för att fälla Trump – om de fick rösta anonymt (vilket de inte får).
Och USA är inte så distinkt röd-blått som det ibland verkar. Vissa republikaner positionerar sig ofta rejält långt ut till vänster, liksom att somliga demokrater i kongressen snarast röstar konservativt i flera frågor. Republikanska senatorn Susan Collins från Maine skulle mycket väl kunna tänkas rösta för att fälla Trump. Demokraten Doug Jones från Alabama kan lika gärna rösta för att fria honom.
Dennis Goldford är statsvetarprofessor i Iowa som tidigare avfärdat idén om riksrätt. Nu är han inte lika säker:
– Å ena sidan är Republikanerna i senaten livrädda för att Trumps kärnväljare ska rösta bort dem om de går emot Trump.
– Å den andra så finns det ingen stor kärlek för Trump i senaten. Och de flesta republikaner där är vanliga, standard-republikaner som liknar Pence, om än inte lika konservativa eller kristna. Men ändå, jag tror de flesta skulle vara fullt bekväma med en president Pence.
Om Trumps stöd kollapsar så är Republikanernas alternativ inte så tokigt: de kör vidare med Mike Pence och får samma politik som i dag. Faller presidenten så efterträds han automatiskt av vicepresidenten. Som en Trump 2.0 minus orkanen på Twitter.
Soppan kring Trumps ödesmättade samtal i juli med Ukrainas president hade just nått kokpunkten när Trump besökte FN-mötet i New York för någon vecka sedan. Plötsligt släppte presidenten en kommentar som förvånade journalisterna:
– Jag tycker ni borde fråga om vicepresident Pences konversation, för han hade ett par konversationer också.
Försökte presidenten rigga för att dra sin andreman med sig i ett eventuellt fall?
Ett så osannolikt förlopp borde fylla varje republikan med äkta skräck. För den som i så fall hamnar i Vita huset enligt USA:s successionsordning är Mike Pences diametrala politiska motsats: representanthusets talman, demokraten Nancy Pelosi.