Ostholmen borde inte vara något speciellt. Ön har definitivt inte namnet som sin starkaste sida. Den är omgiven av en del besvärliga grund, har notoriskt hala klippor efter regn, ingen öppen horisont och är problematisk för djupgående båtar med sina långa, platta hällar på nordsidan.

Ändå finns det få öar i Stockholms skärgård jag så ofta återvänt till de senaste åtta åren som Ostholmen, strax sydost om Möja (har kanske läget gett namnet?). Ön är en trekantig (lite som en ost…) historia som bjuder en kuperad och gles skogsnatur inklusive stora bara hällar, mossbeväxta stenar och en hel del fina klippor som lämpar sig för bad och sommaraktiviteter.

Ön bjuder även tre dass, bastu och sopstation, och ligger så nära Möja att det är en enkel match att paddla över till Kyrkviken för att bunkra i Coop.

Men bäst av allt är tilläggningsmöjligheterna. Den populäraste platsen är den stora fladen i norr mellan Ostholmen och den större Hemholmen. Här ryms ledigt 20 eller fler båtar enbart utmed Ostholmens nordsida, och betydligt fler om Hemholmens sydsida plus svajankrare räknas in.

Fladen har hyfsat skydd från blåst från allt utom åt västnordväst där vindar kan dra in och göra viken guppig. Åt öster finns en imponerande klippa med fågelholkar halvvägs upp som bjuder ett effektivt vindskydd. Berget är också en av öns attraktioner. Den som gör sig besväret att klättra upp får en fin utsikt över Möja och stora delar av dess skärgård.

Skulle nordsidan vara olämplig — eller proppfull — så går det även att lägga till på sydsidan vid ett par ställen i närheten av bastun.

Få öar känns så hemtama som Ostholmen. Jag har varit där från maj till oktober och alla månader däremellan. Det är sannolikt att ön blir även nästa säsongs första och sista destination.

Detta är det yttersta havsbandet, där civilisationen till slut ger upp och övergår i mer eller mindre öppet hav. En fin sommardag här är en riktig höjdare. Om det inte blåser för mycket vill säga, för vindskyddet kan vara dåligt beroende på riktning.

Fina förtöjningsplatser finns bland annat på Låg-Hallskär samt Utterkobben strax utanför. Låg-Hallskäret är i själva verket inte så lågt, istället går det att få en strålande utsikt från toppen på kullen.

Vid Rödlöga förtöjer man lämpligtvis vid det omtalade Seglarberget på norrsidan av ön. Är det fullt där så finns just inte mycket annat. Det går att hitta ankarplatser vid kringliggande öar, men då är det jolle som gäller för att ta sig in till bryggan och byn.

Där hålls varje år kräftskiva i augusti. Och ön är förstås en utmärkt destination för midsommarfirande.

Möjligen med undantag för den betydligt mindre besökta grannen Svartlöga så är Rödlöga dessutom en av de mest genuina och levande skärgårdsmiljöerna man kan hitta.

Så här ser det ut: