OSTHOLMEN — En stukad fot (inte min) gjorde helgens tur till Ostholmen en aning kortare än det var tänkt. Men det var även något annat: vädret.



Efter denna pangsommar, med långt över 20 och ibland 30 grader från maj och framåt, bjöd helgens äventyr på en envis och kylslagen blåst på 7-8 sekundmeter från väst. Det var inte vad som utlovats tidigare i veckan. Moln täckte skyn framåt lördagskvällen och adderade till mörkret.
Dessutom hade vattnet hunnit kallna till visserligen acceptabla 19-20 grader, men ändå långt under badtempen bara två veckor tidigare på 26 i samma vik. Badade gjorde jag förstås ändå.



Men trots att hösten tycktes vara på väg denna sensommardag så slöt cirka 15-18 båtar upp vid Ostholmens norra vik.
ANNONS
Faktum är ju å andra sidan att det med lite förberedelser går att njuta av Stockholm skärgård ytterligare ett par månader. 2017 var jag där en helg i mitten av oktober, då var jag mestadels ensam.



Att säsongen ändå drar sig mot sitt slut märks på ett annat sätt: båten. Det har hunnit bli en hel lista på grejor som måste fixas tills nästa säsong:
Trimplanen går inte, GPS:en ger ingen signal (vilket den visserligen inte gjort på två år), det måste bytas slangar till septiktanken. En gastub till spisen är tom och ska bytas, akterdäcket och en rad andra trädetaljer är i behov av service, en uppblåsbar madrass har visat sig vara kaputt.



Slitage helt enkelt. Vilket inte är så konstigt när jag för min del bott på båten 20 dygn i streck i juli och den fått göra tjänst nästan varje helg från början av maj.
Och, bör påpekas, ytterligare några båthelger i september-oktober väntar, hoppas jag.



