Förtöjd för finlunch i Ramsmora

MÖJA — Jojjomensan, till slut blev det en lunch hos Wikströms Fisk, vad som måste vara en av Stockholms skärgårds sista arbetande fiskare. Såvitt jag förstår historien så började det med att Wikströms drev en fiskaffär i Ramsmora, nordöstra Möja, och att kunderna då fick fisken tillagad eftersom de inte visste hur man tillagade fisk (!). Så föddes en av mellersta skärgårdens mesta finsmakarrestauranger, belägen uppför en smal grusväg på västra sidan av grusvägen som leder genom Ramsmora.

Nu ska vi inte göra onödig reklam här på bloggen, men det är inte en överdrift att hävda att det är mycket god och vällagad mat. Kalaset går loss på en del hundralappar, men det är välinvesterat.

Så här ser det ut vid Wikströms Fisk:

När man är i regionen bör man inte missa att kolla in hamnen i Ramsmora, mycket fin:

Vi förtöjde i Långvik på norra Möja av vindskäl. Ankarbotten var kass, men det visade sig bero på att draggen fäste i ett annat ankare (!) som låg kvarlämnat utan lina på botten.

Jag har tidigare haft en rätt negativ syn på norra ön och tänkt att där inte händer särskilt mycket. Det finns en hamn, en Coop och that’s it. Men faktum är att det finns ett glatt ställe längs vägen precis söder om hamnen där det just för tillfället finns världens kanske minsta båttillbehörsbutiker, komplett med tamp, fendertillbehör och diverse skruvar etc.

Så här ser det ut:

Är det då frisk sydlig eller ostlig vind efter man lunchat på Möja så är ett tips att söka skydd i en vik vid norra Granholmen, ett ställe jag märkligt nog inte besökt förut. Det ligger strax söder om den flitigt omskrivna Ostholmen och bjuder prima skydd för vindar från syd och ost. Det finns dass på den västra stranden och även segelbåtar kan enkelt manövrera sig in.

Här har vi Granholmen, där det drog förbi ett mäktigt åskväder på söndagsmorgonen: