WASHINGTON, JANUARI 2016 — Redan på Dulles International Airport ser man att det är något på gång: rader av muggar och t-shirts och skämtartiklar med texten ”Trump” och ”Inauguration Day”. Det är några dygn kvar tills Donald Trump — den mest osannolika presidentkandidaten i modern tid — ska bli USA:s president.

Och jag har just landat i Washington DC för att bevaka alltihop.

It’s happening

A post shared by Erik Bergin (@travelingreporter) on Jan 17, 2017 at 9:00am PST

Första anhalten är Georgetown University i huvudstadens utkant. Jag har bokat en intervju med David Painter, historieprofessor och presidentexpert. Jag tar en taxi dit direkt från flygplatsen och letar upp historiska institutionen. Den är en låst avdelning på andra våningen med högar av papper och böcker och en obestämd bohemisk känsla. Jag frågar någon var Painter sitter och blir pekad mot en öppen dörr. Professorn sitter bakom ett åldrat skrivbord av mörkt trä och ser munter ut.

”Han har dragit nytta av en känsla som bygger på att USA har rätt, och om någon inte håller med så gör vi inga kompromisser med dem. Det var väldigt mycket så under Bush nummer två också, säger David Painter om Donald Trump.

Att bevaka stora event som en presidentinstallation — eller för den delen de båda partikonventen i juli 2016 — är svårt, av flera skäl. Logistiken är ett problem. Stan är till stora delar avspärrad. Dagen för installationen, 20 januari, är Washingtons T-bana överbefolkad med människor som är på väg till The Mall, den långsmala gräsmattan som löper västerut från kongressbyggnaden på Capitol Hill, för att se jippot. Ett annat problem är att allting händer på flera olika platser samtidigt. För att vara relevant måste du dessutom hålla koll på nyhetsflödet, via mobilen eller datorn du släpar runt på. Sist men inte minst: man ska hinna skriva någonting också.

Ändå — det är väldigt spännande och ett väldigt kul uppdrag för en korreposndent.

ANNONS

Jag har bokat ett rum på ett muggigt och dyrt hotell utan frukost ungefär mitt i Washington, på promenadavstånd från Vita Huset. Efter att jag checkat in beger jag mig till Vita Huset för att spela in en video som ska publiceras på SvD:s sajt. Jag riggar upp kameran utanför avspärrningen precis söder om Vita Huset och gör en kort prata om den kommande Inauguration Day på fredag. Så börjar jag gå bort mot Capitol Hill i det gråruggiga vädret för att samla videoklipp till ett kort tv-inslag.

Checking out the police barricades around the Hill

A post shared by Erik Bergin (@travelingreporter) on Jan 18, 2017 at 12:15pm PST

Med ett par dygn kvar till Inauguration Day hyr jag en bil och ger jag mig iväg på jakt efter Charlie Brotman. Jag och utrikesredaktören Jesper har läst om Brotmans öde, vars öde kommit att sammanvävas med Trumps: Brotman har varit presentatör av varje presidentparad på varje Inauguration Day sedan Eisenhower. Men dagarna innan Trump svärs in Brotman, 89, fått sparken. Radiomannen har fått reda på att uppdraget att live-kommentera paraden från Capitol Hill till Vita Huset längs Pennsylvania Avenue gått till en Trump-supporter.

Varenda tidning och tv-kanal i Washington rapporterar om Charlie Brotman. Storyn är på något vis en symbol för Trumps presidentskap, som ännu inte inletts: från och med nu är ingenting som förut. Precis som Trump själv lovar.

Men hur får man tag på Brotman? Han är en upptagen man dessa dagar, med egen pressagent som bokar upp intervjuer för honom. Jag ringer agentenuren och får tag på en kvinna — i Florida. Vill Brotman prata om sitt öde med en svensk tidning?

Jag vet inte vad det beror på, men jag har ofta lätt för att få folk att prata med mig när jag träffar dem ute på stan, så jag tänker att om jag bara kan få en lite personlig relation till den här agenten så borde det gå vägen.

Brotman är fullbokad, får jag veta. Såvida inte jag nöjer mig med en halvtimme? Klockan 14? Det gör jag så klart. Jag får adressen till ett anonymt kontor i utkanten till Washington och kör dit och väntar utanför. På slaget 14 kliver jag in och möter den skallige, lätt förvirrade Charlie Brotman som kommenterat varje parad sedan han fick jobbet av en slump på 1950-talet. Hans assistent är också där. Det är en charmerande liten farbror som visar sig vara gladare än vad man kunde tänka sig efter att just ha fått sparken från ett sådant hedersuppdag. När halvtimmen har gått säger han, ”I really enjoyed talking to you”.

Jag missar inte chansen till en selfie med Brotman:

Vid Donald Trumps nyligen invigda hotell längs Pennsylvania Avenue har mc-stödgruppen Bikers for Trump samlats, plus en massa andra människor som planerar att hylla presidenten. De som inte panerar att hylla presidenten håller sig borta. En Trump-supporter, Mark Connors, ställer till en liten scen när han drar ett slags skämt om illegala immigranter:

”Run, run”, ropar Connors ut över den lilla folkgruppen utanför hotellet, med hänvisning till Trumps utlovade hårda immigrationspolitik.

En annan supporter i gruppen ropar halvhögt tillbaka till Connors att han ska vara tyst. ”Det där kan missuppfattas”, säger supportern.

Det är en märklig och aningen spänd stämning i gatukorsningen, lite som den overklighetskänsla som rådde i New York City natten då Trump vann valet i november 2016.

Jag intervjuar Connors.

– Du behöver inte ens köra motorcykel, det spelar ingen roll. Vi är här för en sak, att fira USA:s president och ge honom stöd, säger han.

Today’s event

A post shared by Erik Bergin (@travelingreporter) on Jan 20, 2017 at 3:12pm PST

Så kommer den 20 januari. Jag har lyckats säkra en pressinbjudan till The Inauguration, utskrivet i sirlig stil och i personligt adresserat kuvert. Jag går upp tidigt och äter en frukostbagel på ett café nära hotellet. Sedan ger jag mig ner i tunnelbanan.

Det är kaos. Vagnarna är fulla med folk som ska till insvärjningen precis klockan 12. Hela jätteområdet runt The Mall från kongressen bort till Vita Huset är avspärrat och indelat i sektioner. Olika ingångar finns beroende på vilken biljett du har. Jag ska gå in på området bakom kongressbyggnaden där presidenterna svärs in.

Det rullar militärfordon på gatorna. I luften hörs helikoptrar. Säkerheten är monumental.

Skyltar visar vilken väg besökarna ska ta inne på det avspärrade området beroende på vilken färg de har på sina biljetter. Jag förevigar det med en mobilbild.

Väl inne visar det sig att jag har fått en fenomenal plats med perfekt utsikt mot balkongen uppe vid kongresshuset där Barack Obama ska lämna över makten till Donald Trump om ett par timmar. Området är packat med folk, alla i regnkläder — paraplyer är förbjudna av Secret Service — under den molniga himlen.

Ceremonin inleds och går förvånansvärt snabbt. När senatorn Chuck Schumer, Demokraternas minoritetsledare i senaten talar så buar Trumps supportrar nere i publiken.

Obama, Trump och deras familjer och närmaste dyker upp på plattformen. Obama ser tillfreds ut. Ändå går det inte att undkomma tanken att det måste kännas märkligt för honom: den man som ägnade flera år att sprida konspirationen att Obama inte är född i USA ska nu efterträda honom som president.

ANNONS

Trump svär eden. Klockan är precis tolv. Historia skrivs där och då. Jag sneglar upp på den mäktiga kupolen på kongressbyggnaden högt ovanför våra huvuden och tänker mig hur den plötsligt ger vika och störtar ned över oss. Men ingenting händer. Trump är nu USA:s president. Han inleder sitt konfrontatoriska installationstal. Och det börjar duggregna.

En av de Trump-supportrar jag intervjuar:

Josh from Chicago hopes president Trump will restore honor and patrotism in America. ”And unite all Americans under the Constitution, fix immigration, stop the Muslim Brotherhood and fix crime. Obama has worked against our police”, Josh says. #inauguration #donaldtrump #washingtondc #whitehouse

A post shared by Erik Bergin (@travelingreporter) on Jan 20, 2017 at 3:02pm PST

Dagen efter demonstrerar hundratusentals mot Trump i Washington och en lång rad andra städer. Jag bokar om hotellet och ger mig ut på stan igen med kamera och anteckningsblock.