1488
1488

Det har varit en lågintensiv diskussion i amerikanska medier i flera år, och särskilt sedan Donald Trump ställde upp i presidentvalet 2016: Hur är hans mentala hälsa? Mer specifikt, varför ljuger Trump om och om igen? Vet han inte om att han ljuger, eller struntar han i det? Lider USA:s president till och med av en narcissistisk personlighetsstörning?

Ett av Donald Trumps många icke korrekta påståenden, om den så kallade ”Birther”-rörelsen som han själv drev under flera år.

Den här diskussionen är komplicerad, av flera skäl. Dels är det USA:s president det handlar om, dels uppfattas all kritik mot Trump som politisk i det nuvarande amerikanska polariserade medieklimatet, även när det inte alls handlar om presidentens politik utan om hans hälsotillstånd och vad som är uppenbara lögner.

Medan jag bevakade valkampanjen och valet från New York under 2016 så noterade jag flera artiklar som försökte diskutera Trumps mentala hälsa. Flera stories var hyfsat balanserade och resonerande, andra blandade ihop resonemanget om hans mentala hälsa med allmän kritik mot hans föreslagna politiska reformer. Ingen av dem fick såvitt jag såg något större utrymme i debatten utanför en relativt snäv krets av psykologer och politiska experter, pundits.

[contextly_sidebar id=”fLf1ztQfMIHZzcjwqT7nRI4MhrPLlkKb”]

Det handlade exempelvis om flera artiklar i The Atlantic, ett liberalt magasin som gjort flera försök att dyka på djupet i Trumps mentala hälsa. En av de artiklarna publicerades sommaren 2016, en annan redan i augusti 2015. Flera andra tidningar och nyhetssajter producerade liknande artiklar under valkampanjen och efter valet den 8 november, bland andra Newsweek. Även exempelvis nyhetssajten Vox publicerade i februari ett försök till djupdykning om Trumps mentala hälsotillstånd och den möjliga orsaken till hans återkommande lögner.

Bakgrunden är förstås att Donald Trump så ofta gör uttalanden som är faktamässigt fel, lögner med andra ord. Han beskriver en parallell verklighet som han antingen bara ser själv, eller inser är fel men fortsätter att trumpeta ut ändå.

En klassiker är Trumps återkommande påstående om att flera miljoner falskröstade (på Hillary Clinton) i valet i november, trots att inga bevis för detta existerar:

Påståendet om tre miljoner falska röster har avskrivits som falskt åtskilliga gånger, bland annat här av faktagranskaren PolitiFact. Ändå fortsätter Donald Trump att hävda att det är sant även efter att han svurits in som president.

De senaste tre veckorna har den här presidenten fortsatt att insistera att svart är vitt, att saker som vi kan se med våra egna ögon inte riktigt är vad vi serAndrew Sullivan, New York Magazine

Och nu, runt tre veckor in i Trumps presidentskap, börjar rapporteringen om hans mentala hälsa att tränga in i vissa bredare medier. Ett exempel är en CNN-intervju med New York Magazines redaktör Andrew Sullivan, som i en kolumn (med rubriken ”Kung Donalds galenskap”) väljer att tala klarspråk om vad han anser är närmast en konstitutionell kris för USA.

Här kan du se intervjun:

Sullivans resonemang är intressant i det att han anstränger sig för att inte kritisera Trumps konkreta åtgärder som president – som exempelvis det omdebatterade inresestoppet eller muren mot Mexiko – utan försöker begränsa sina argument till att handla om presidentens mentala hälsa.

”De senaste tre veckorna har den här presidenten, som han gjorde under valkampanjen, fortsatt att insistera att svart är vitt, att saker som vi kan se med våra egna ögon – som storleken på besökarna vid hans insvärjning – inte riktigt är vad vi ser”, säger Sullivan i intervjun.

Han fortsätter:

”Och han kan beordra sina underlydande att gå ut och hävda saker som är empiriskt osanna.”

Det hindrar förstås inte att även Sullivans uppenbara påpekande att Trump talar osanning avfärdas av somliga som en lika stor lögn som de falsarier presidenten själv kommer med. Att så är fallet står klart vid en genomläsning av vissa läsarkommentarer till högersajten Breitbarts referat av CNN-intervjun.

MER VIDEO Alec Baldwins bästa Trump-parodier på SNL

Vad Sullivan egentligen påpekar – och som särskilt amerikanska journalister kämpar med att hantera mer eller mindre varje dag numera – är det faktum att många Trump-anhängare, samt Trump själv, inte verkar se skillnad på fakta å ena sidan och åsikter eller förhoppningar å den andra. Att en sådan person nu kommenderar världens starkaste militärmakt är en ”mycket farlig situation”, menar Sullivan.

För journalister, även i Sverige, får det här nya medieklimatet långtgående effekter och krav på reformer, varav några faktiskt är välbehövliga. Jag har skrivit om dem tidigare här.

In this article