SPOKANE VALLEY, WASHINGTON. Sitter på ett hotellrum i Spokane Valley, förort till staden Spokane i delstaten Washington vars ”claim to fame” är att den anordnade världsutställningen 1974. Den hölls i en park nere i stan som vi ska kolla in imorgon, innan vi kör västerut mot Seattle.

Här har ni Spokane:

En intensiv vecka är över som spenderats i två av världens främsta nationalparker, Yellowstone och Glacier. Personligen är Glacier min favorit, och jag skulle gärna återvända för en längre campingtur i de norra distrikten vid Kanadas gräns som inte hanns med den här gången. Vi har sett björn, bison, en orm, antilop, nån sorts murmeldjur, mängder av jordekorrar och annat. Samt förstås fantastiska vyer av berg, glaciärer och skog.

Se alla tidigare inläggen och bilderna här.

[contextly_sidebar id=”uZOlUFimhUR0a12NKihdd4QCUcirovYH”]Samtidigt slås man av hur mycket av de här naturen som troligen finns på närmare håll, i norra Sverige till exempel, men som man liksom är för hemmablind för att åka och leta reda på. Faktum är att man blir lite smått sugen på att fjällvandra. Jag har till och med köpt ett portabelt gasolkök så man kan brassa käk varsomhelst.

Hur som helst – distansen från nationalparken Glacier och västerut hit till Spokane präglades av en envis brandrök från alla skogsbränder som rasar främst i Washington och Oregon och som tagit flera brandmäns liv den här sommarsäsongen. Jag skrev till och med en artikel om saken i tidningen. Bitvis stack det rejält i näsan och sikten var mycket dålig.

Så här illa såg det ut längs en sträcka av Highway 2 strax väster om Glacier:

Ett par brandmän vi råkade på i St Mary nära Glacier menade att det är torrare än vanligt i naturen så här års. Flera skyltar längs vägen anger ”Brandfara: Extrem”.

På väg ut från Glacier körde vi även den berömda vägen Going To the Sun Road år motsatt håll. Man förstår att stora husbilar är förbjudna när man ser överhängen från bergssidan och kurvorna – så här såg det ut:

Vi kollade även snabbt in den kav lugna sjön Lake McDonald i nationalparken Glacier. Så här såg den ut:

Och det här hotellet vid en annan av Glaciers sjöar har helt klart en av världens bästa utsikter. Klicka panoramabilden för större version:

Nu återstår resans sista etapp, i och kring Seattle, Washington. Den ser jag mycket fram emot: det ska bli skönt att se en storstad igen efter en vecka i bushen. Seattle är intressant på flera andra sätt: stan var först med att införa 15 dollar i minimilön för låglönearbetare, har en sorts skärgård och är hem åt flera storföretag: Boeing, Amazon och Microsoft, bland annat.

Väl i Seattle har vi betat av fem ytterligare delstater under den här resan: Utah, Idaho, Montana, Wyoming och Washington. Kör man en bit söderut från Seattle så kan man även klämma in Oregon. Inte illa pinkat.

Här är kartan över nordvästra USA, för att få en uppfattning om geografin:

Mycket av landskapen i Idaho, Montana och åtminstone östra Washington är typisk amerikansk backcountry, man skulle till och med kunna begagna det aningen fördomsfulla redneck för att beskriva områdena och dess invånare. Man passerar mängder av trailer parks, enkla och billiga avlånga boningshus som står på hjul eller köpts som färdiga byggmodeller.

(Denna hustyp kallas för övrigt shotguns – öppnar man ytterdörren och en bakdörr eller ett fönster så kan man skjuta en gevärskula rakt igenom.)

Men här finns också välmående, välskötta och fina samhällen mellan varven, så det går inte att generalisera alltför mycket.

De lokala nöjena härikring är av en annan typ än man är van vid som Stockholmare, eller för den delen som New Yorker. Jag noterade längs vägen en skylt som annonserade ett demolition derby, en amerikansk variant av folkrace där man kraschar bilarna på en arena. Den som sist är kvar med en fungerande bil vinner. Hade varit lattjo att se.

Här är två andra lokala jippon som jag plåtade av – en gun show och en rodeo:

Det var allt från bloggen för idag, hej.