Kubas socialism i förändring

I början av februari var jag och fotograf Pontus Höök i Kuba på en fyradagars reportageresa i Havanna. Tre reportage blev det totalt sett – läs om dem alla här. Det tredje och största jobbet publicerades i SvD Näringsliv lördagen den 14 mars 2015. Du hittar det här.

Så här såg det ut i tidningen:

Vi hade ganska mycket tur i Havanna och träffade och intervjuade en rad personer som var intressanta och gav bra perspektiv. Vi träffade en pensionär och hennes barnbarn, en frisörska, en diplomat, en restaurangägare, en taxichaffis (klassiker), en kvinna som hyrde ut rum och en del andra.

Att jobba i Kuba är lite speciellt eftersom regimen är ganska om sig och kring sig när det gäller vilka sorts nyheter utländska medier rapporterar från ön. Man får helt enkelt se upp och ha koll på var man har polisen – det finns gott om historier om utländska journalister som helt sonika blivit körda till flygplatsen och ombedda att inte komma tillbaka.

Havanna är samtidigt en oerhört vacker stad och kubanerna väldigt trevliga och generellt glada och lätta att ha att göra med. Det är dessutom säkert att röra sig runt i stan, även på mindre bakgator. Man ska ha rejält med otur för att bli rånad.

Frågan är hur länge Kuba behåller sin särpräglade känsla. Samtidigt som det är lätt att önska det kubanska folket en bättre levnadsstandard och högre löner, så är Kuba också unikt på flera sätt, exempelvis i den totala avsaknaden av amerikanska snabbmatskedjor. Många vi träffade poängterade just detta, att de inte vill se ett ohejdat inflöde av mycket av det som USA har att erbjuda. Med upplättade relationer med USA och handelsembargot uppe för diskussion så återstår det att se om Kuba kan behålla det som trots allt är positivt – samtidigt som ekonomin reformeras. Jag är i varje fall glad att ha varit två gånger (en för 15 år sedan) på Kuba under Castros styre.