Niagarafallen – check!

Jag har nu sett två av världens mäktigaste vattenfall, Victoriafallen på gränsen Zambia/Zimbabwe och Niagara Falls (uttalas ”Najá-gra”) på gränsen USA/Kanada.

Niagara vinner med vattenmängd, 2 400 kubikmeter (eller ton) per sekund i snitt, medan Victoria faktiskt vinner med mäktighetsfaktor. Man bör dock påpeka – Nigarafallen, och särskilt det största av dem, Hästskofallet, bör beskådas från den kanadensiska sidan. Vi höll oss till den amerikanska (passet hade nämligen råkat bli kvar i New York…).

Den som är intresserad av statistiska data för fallen kan studera denna faktaruta, snodd från Wikipedia (Iguazu ligger i Argentina):

Men för att ta dagen från början: vi körde från Rochester västerut till Nigarafallen, vilket tog en dryg timme. Niagara Falls är en liten stad som förutom fallen har relativt lite att erbjuda, såvitt jag kunde se. Husen är ganska slitna, få människor är ute och när man sett de sevärdheter som naturen har att bjuda gissar jag att många snabbt drar vidare.

Av någon anledning var det många indier på besök vid Niagarafallen denna dag.

Själva fallen omges av den sedvanliga samlingen turismverksamheter, inklusive snabbmat, biljettförsäljning till attraktionen Cave of the Winds, tolatetter och flera stora p-platser. Det finns två fall att beskåda (se bilderna ovan), själva Hästskofallet och American Falls som ligger någon kilometer bredvid.

Alltihop är ganska svårfotograferat, dels för att vi stod på USA:s sida om gränsen, dels för att luften är full av regndroppar som virvlar runt i luften som duggregn.

Det festligaste är troligen Cave of the Winds, där man på plattformar klättrar upp alldeles under de Amerikanska Fallen och mer eller mindre får från tusen ton vatten i huvudet. Bilderna med de röda träställningarna och folk i gula regnparkas är därifrån. Kön dit tar bättre delen av en timme.

Bild från Cave of the Winds:

Efter Nigarafallen gick rutten en bit norrut utmed Lake Ontario, som är sammanbunden med de tre stora sjöarna i norr mellan USA och Kanada. Lake Ontatio är förvisso så stor att man inte ser över, lite som Vänern kanske.

Här är Lake Ontario:

På väg hit där detta skrivs, småstan Seneca Falls halvvägs till New Yorks huvudstad Albany (dit vi kör imorgon) passerar man igenom utpräglad amerikansk landsbygd, inklusive småstäder som man oftast bara ser på film numera. Men de finns överallt i USA, bara man tar sig utanför storstäderna.

Så här ser småstaden Medina ut en söndagseftermiddag (fler bilder i galleriet ovan):

Småstaden Seneca Falls ser mer eller mindre likandan ut:

Precis här bredvid löper för övrigt Eire Canal, besjungen av bland andra Bruce Springsteen och en av USA:s viktigaste transportvägar innan jänrvägarna byggdes ut.

Detta liknar kanske Göta Kanal men är i själva verket Eire Canal:

Det var allt för idag.