Natt över Sadelöga

ÅLÖ/SADELÖGA — Det är något speciellt med en obruten horisont. Havet. De oändliga, stilla, öppna ytorna vatten har en förförisk inverkan på åtminstone mig. Jag sitter just nu och tittar ut över en sådan obruten horisont förtöjd vid Sadelöga, precis öster om Utös norra spets och alldeles söder om Nedergårdsö där vi nyss firade midsommar.

Den förra viken, vid sydvästra Ålö, hade ingen sådan obruten horisont. Den kändes därmed lite instängd, särskilt som öarna där har rätt mycket och hög skog. Här ute i yttersta havsbandet, däremot, är träden vindpinade och låga, präglade av stormar och bistra vintrar.

Vi kom iväg sent på eftermiddagen efter att ha käkat lunch vid Båtshaket, restaurangen vid sydvästra Ålö vars laxtallrik för 150 SEK kan rekommenderas.

Jag valde sedan att gå utanför Utö, med horisonten om styrbord och Utö om babord, för att slippa så mycket som möjligt av nordanvinden. Vi gick först rakt österut, och där Utö kröker sin karga östra kustremsa norrut girade vi och stampade oss uppåt en bit till Sadelöga, en liten charmant ö med en utmärkt skyddad vid i söder där vi nu ligger förtöjda. Det är våra två Coroneter som ingår i sällskapet, samt ett par dasiga motorbåtar och ett gäng segelbåtar. Vi har inte pratat med någon av båtgrannarna den här gången.

Här är sjökortet över Sadelöga:

Nu skymmer det utanför kabinen och solen har lämnat en rosa strimma kvar på himlen i nordväst. Vi gick just en promenad på ön och jag tog en del bilder, se dem i galleriet här ovanför.

Imorgon blir det fortsatt resa norrut, troligen till Björkvik eller Stavsnäs, för att sätta i land och hämta upp folk. Därefter ska jag se om väderprognosen är så pass stabil att det kan bli en tur till Bruno Liljefors gamla fina Bullerön. Till helgen siktar vi troligen på en annan klassiker, Ostholmen strax norr om Möja.

Allt väl ombord. Den 30 år gamla värmaren från Volvo Flygmotor visar till och med livstecken. Kanske blir det inte en fullt så kall och fuktig natt som de senaste.