NEW YORK. Det kan inte beskrivas som något annat än ett rejält fiasko: efter högsommarvärmen i helgen och början av veckan så föll snön över New York natten till onsdagen. Ja just det, det var vitt i morse. I varje fall fläckvis. Se bilden ovan. Nu är den tack och lov väck, och jag ska snart äventyra mig ut på en liten promenad bort till Union Square.
Apropå sommar så börjar sommarplanerna ta form. Sverigevistelsen sträcker sig från strax före midsommar till en bit in i augusti. Jag ser fram emot massor av fina dagar i skärgården med båten. Clara-Ida, snart så…

Och om vi går vidare i associationskedjan, så apropå båtar: En historia om familjen Kaufman, inklusive två småbarn på 1 och 3 år, som gav sig ut på en månadslång seglats har väckt uppmärksamhet i USA och dragit igång en debatt om barnuppfostran. Det hela hade inte blivit någonting om inte Kaufmans råkat i sjönöd utanför kusten till Mexiko och tvingats kalla på kustbevakningen, som fick rädda dem. Men nu blev det det dessvärre på det viset – och genast var debatten igång. Här är en artikel i New York Times om saken.
Föräldrarna anklagades av människor de aldrig träffat för dåligt föräldraskap, att ha utsatt barnen för omotiverade risker och för att helt enkelt vara dåliga föräldrar. ”De sociala myndigheterna borde ta barnen ifrån dem”, rasade en för familjen obekant människa i medierna. Av andra anklagades föräldrarna för uselt sjömansskap.
ANNONS

Hur det egentligen är med allt detta vet inte jag, jag känner heller inte familjen Kaufman. Men vad jag reagerar på är främst en annan sak. Nämligen draget hos vad som framstår som stora delar av den amerikanska allmänheten att hela tiden känna tvånget att komma med åsikter. Oavsett om man har kompetens inom området eller ej. Möjligen handlar det om brist på insikt om skillnaden mellan fakta och åsikt. (Denna brist kan man förresten märka även på andra håll, dessvärre dessutom i mera professionella sammanhang. I vissa så kallade nyhetsprogram på amerikanska tv-kanaler så blandas åsikter och fakta ständigt huller om buller. En tittare har inte en aning om vad som är sant och vad som någon bara tycker. Som journalist är det ju annars en av de kanske mest grundläggande sakerna att skilja på.)
En annan poäng med den här historien är risken för att föräldrar överbeskyddar sina barn. Eller, annorlunda uttryckt, det kan i alla fall vara en poäng om man väljer att se det så. Det gjorde troligen föräldrarna till en av New York Times biträdande nyhetschefer, Ania Bartkowiak. Från 2 till 11 års ålder var Anias hem den 81-fots segelbåt som hon och hennes familj, föräldrar och en yngre bror, levde på. Hon berättar i en artikel i New York Times, som motvikt till den massiva kritiken mot familjen Kaufman, hur hon brukade sitta framme i pulpiten i fören när hon ville vara för sig själv. Ibland såg hon delfiner susa fram i vattnet nedanför bogen.
Ania Bartkowiak skriver:
I was brought straight from the hospital to our first boat, and from ages 2 to 11, I sailed with my family on our second. Both were ketches — two-masted sailboats. We navigated the Great Lakes, the Atlantic, crossing the Gulf Stream, the Caribbean, through the Panama Canal, and the Pacific, up to San Francisco. Along the way, I met many other children who had also spent their first nights on a boat and who loved the adventures they were having, despite the risks.
Det är lätt att tro, men svårt att veta, att alla de som kritiserat familjen Kaufman inte kan någonting om segling eller båtar. Och även om de kan det, så verkar få ha resonerat i termer om vilket som är bäst för ett barn av dessa två alternativ: en komplett trygg barndom utan några som helst faror – eller den upplevelse för livet det innebär att bo på en båt och möta människor från världens alla hörn i en ständig ström av nya hamnar, stränder och städer.
Charlotte Kaufman skriver på familjens blogg om de hatbrev och hånfulla och elaka kommentarer de fått sedan den misslyckade seglingen blev en riksnyhet. Det är smått tragikomiskt att inse att så många människor har så lite att göra att de finner det nödvändigt att ösa sina åsikter, om något de knappast begriper, över personer de aldrig träffat. För er, här kommer en åsikt tillbaka: Shut up and learn how to sail.
Själv hoppas jag att Kaufman kan få ihop till en ny båt och kasta loss så snart som möjligt för ett nytt försök.