Sista båthelgen över

INGARÖ. Vi stävar inåt hemmahamnen på Ingarö i närmast stiltje och med inte ett moln på himmelen. Det har varit den sista båthelgen år 2013 och en av sommarens absolut bästa över huvudtaget. Vi konstaterade båda två strax innan vi kastade loss från ett soldränkt Bullerö, som en av de sista båtarna kvar (uppskattade ca 80 båtar natten till söndag), att det känns vemodigt och melankoliskt. Smått ledsamt, skulle jag rent av påstå. Men så har det varit när båtåret är slut de två senaste säsongerna också. Nu dock med en väsentlig skillnad: nästa års båtsommar blir extremt kort, om det blir någon alls. Och den så härliga första vårturen i maj, då man har skårgården för sig själv, får sannolikt hoppas över.

Man gillar de här båtsomrarna. Och dito vårar och även höstar, som det blivit de senaste åren. Som jag kommer sakna allt detta: att läsa av sjörapporten på fredagen inför helgen, kolla lämpliga vikar och öar på sjökortet, packa båtväskan, handla maten och åka utåt havet och Ingarö. Lyfta ombord, packa ned, lägga ut och lämna vardagen bakom sig. Snyft.

Jag hoppas, och tror iochförsig också, att New York kan kompensera en hel del av det. Men ändå – en aning tungt kommer det att kännas.