Sitter på Grinda vid en stor brasa som S tänt på, i vanlig ordning, och ser molnen fara fram över en grå junihimmel och hör björklöven susa. Vi är på svensexa och har haft en väldigt intensiv eftermiddag med en sk höghöjdsbana, bastu, god grillmat, bastu och bad. Jag uppskattar tempen i vattnet till ca 16 grader. Höghöjdsbanan består av olika klätterhinder som man ska klara 15-20 meter över marken, gastspänd i sele och med hjälm. Rätt ruskigt, och en övning som säger rätt mycket om karaktären hos de som går banan. Antingen klara man övningarna eller så får man panik.

Just nu upplever jag något av det fenomenala lugn som bara en stilla stund på en skärgårdsö kan förmedla. Här hörs inte en båt, inte ett skrän, inga fåglar, bara vinden och spraket från elden (och, just nu, snarkningarna från S som lagt sig på en handduk vid brasan). Skärgården har en sorts dov, ödesmättad spänning som man bara upplever en mörk, blåsig, mulen kväll som den här, ute på en öde mörk ö som den hår (så öde är inte Grinda egentligen, men ändå).

Vädret har inte varit perfekt, med en del regnskurar, men ändå acceptabelt. Bättre än förra gången jag var här då det blev ösregn och strömavbrott.

Har sagt det förr och jag säger det igen, men en skärgårdsö är en utmärkt scen för en skräckthriller. Typ: lägerelden sprakar, någon går för att samla ved, skratt och stoj, en siluett av en man i skuggan av skogsbrynet, var tog han vägen, ett skrik i den mörka natten, en…

Location:Sverige